Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just der du står, var en förtvifiad brottning
En dag, som den, som oss i morse väckt:
Der stod en kung, som liksom genom lottning
Var utsedd till ett offer för sin slagt,
Der stod en skymfad mor, en hotad drottning,
Som ensam höll sig rak och oförskräckt,
Ett folk i lumpor, men med laddad bössa,
En dauphin klädd i kolt — med frygisk mössa.
Hvad hjelpte Habsburgs dotter hennes fägring?
Att hon var skön, var hennes största brott.
Ett folk i storm ser allting som en hägring,
Som visar bilden upp- och nedvänd blott.
Ack, när härnäst hon undergick belägring
Af samma folk, stod hon på sin schavott
Och måste, lik ett utdömdt träd, försona,
Att hennes vackra hufvud bar en krona.
Hvad syner bo, du Galliens imperator,
I spegeln af historiens djupa brunn!
Du såg knappt upp, när öfyer dessa gator
Med det förfrusna löjet på din mun
Du drog i går omkring som triumfator;
Nu — se mot obelisken, se, hur tunn
Han reser sig bland skuggorna, som tjockna
Pä samma gång som alla lampor slockna!
Han krymper — han förtunnas — han försvinner —
Och Ludvigs stupstock står der ensam qvar,
Vid hvilken massan tätnar, hvad hon hinner,
Och bödeln,’ rustad, hedersplatsen tar;
Blodstrimmigt sjelfva solens öga brinner,
Och under stum förfäran ser en hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
