Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tyckte sig i prakt allen, —
Fann intet uppå jordens rund
Så fast som hennes egen grund.
Med högmod sade hon till sig:
»Fritt himlens åskor må
Omkring min hjessa samla sig
För att mig nederslå!
Fritt rase stormens vilda hot:
Min nakna hann tar den emot,
Och utan verkan studsar den
Vingbruten från min sköld igen.
Så skall jag stå mång tusen år
Och lyfta hjessans topp
I sommar, vinter, höst och vår
Mot himlahvalfvet opp
Och slägten skåda, ömkansfull,
Nedsjunka uti glömskans mull
Och trona högt på griften se’n,
En jätteformad bautasten!» —-
En liten blygsam källa flöt
Vid klippans fasta fot
Så stilla utur jordens sköt1
Och hörde hennes hot.
Men intet ståtligt tal hon höll;
Dess droppe endast föll — och föll.
Ihärdig, tyst, af ingen hörd,
Hon sådde frö till väldig skörd.
Hon hade ingen brådska, hon,
Och hvar minut blott såg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
