Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fädernejorden, som frihet han gaf,
Ej hade att skänka åt honom en graf.
Som biltog och sårad af smädelsens dolk
Han jagades bort till barbarernas folk,
Att gömma sitt hufvud af blygsel och dö,
Der vindarne skulle hans aska förströ.
Den fädernestad, som till ära och*makt
Han lyftat på nyU ur dess grusade prakt,
Ej hade åt honom en runa allen,
En uma att gömma hans multnade ben.
Men vännerna redde åt honom en graf
På Falerons udde vid skummande haf.
Urhålkad ur hällen hon gömmer sig så
På Attikas jord — under vågen den blå.
Der sänktes till hvila den biltoges ben
Vid ljuset af nattliga facklornas sken.
Så kom han till ro vid sin fädernestrand
Och bördade åter i döden sitt land.
De vågor, som komma i aftonens stund
Till Falerons udde från Salamis’ sund,
De gå öfver griften sin eviga gång
Och sjunga odödliga minnenas sång.
Då hviskar kanhända den susande vind,
Som svalkar, o främling, din glödande kind,
Att först efter döden får hjelten sin krans,
Martyren sin krona och bragden sin glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
