Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ingen kan räkna de valda ord,
Som bli hennes själamord:
An är hon en »stjema från högan loft»,
Och stundom en »lilja med himmelskt doft*,
En »ros» och en »ängel» och »ros» igen,
Men menniska — aldrig än!
Och som man benämner, man älskar ock:
En rosende hy, en svallande lock,
En glänsande panna, en snöhvit. arm,
En läpp, så röd och så varm.
Blondin dyrkar en, en ann’ brunett,
En tredje sig fäster vid ton och sätt,
Och allt det der är nog godt och väl,
Om också hian söker — en själ . . .
Ty den sig ser blind uppå pannans glans,
På kindernas gropar och ögats frans,
På läppens purpur och midjans rund,
Han dårar sig blott en stund;
Hans ed blir mened, hans tro dör bort,
Hans blod kyles ut, och hans fröjd blir kort,
Och tomhetens mask på hans hjerta tär:
Han älskade ej — han »var kär».
Ty skilda vidt som himmel och haf,
Som värme och frost, som vagga och graf,
Som ung och gammal, som fånge och fri
De båda evigt förbli;
Den ena är himmel, den andra är jord,
En sanning den ena, den andra ett ord,
Och natt är den ena, den andra dag,
Fast båda ha samma drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
