Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Hvad jag her berättar och lägger til grund i
Sveriges Gamla Historia, är ingen Sats, som jag
antagit för nyheten skull, eller som bland många de
Lärdas meningar bäst fallit mig i smaken: jag har ingen
annan haft at wälja: det är en af de Sanningar, som
Naturen sielf lägger å daga, och som wi röne tid från tid
wid minsta eftersyn.
4. Det är förunderligt, huru watnen kring wår
Pol i alla tider så ansenligen aftagit, men derjemte så
oförmärkt, at nästan ingen derå gifvit aktning förän
i wåra dagar: Nog har man sedt, at landet är mycket
ojämnt [1], at stora sand-åsar äro hopwältade merendels
från Norr til Söder, som gemenligen äro brantast
på Wästra sidan [2], at kantiga stenflisor up i berg,
högder och diupa gropar blifvit rund klappersten [3],
at olika jordarter äro wräkte öfver hvarannan [4], at
större delen af wåra boningsplatser fådt namn af Öö,
Holm, Wik, Sund, Näs, Åå, Fors, Ström, Garn,
Sial eller Sal, Mar, Ör, Stäk &c. [5], fastän de
[1] Et ojämnt och utgropadt land är ej olikt, at hafva
warit en siöbotn. v. A. Celsius i Sv. Wetensk.
Acad. Handl. 1743. I. qu.
[2] Wågorne från Öster tyckas haft största kraften at
tilskapa desse åsar i Norrland, Upland, Westmanland,
Sörmanland &c. så at de på Wästra sidorne blifvit
brantare.
[3] Stenarne hafva blifvit rullade och nötte af watnet.
[4] Alt efter hafvets rörelser, som stundom kastat den ena botnen öfver den andra.
[5] Garn betyder Siö på gamla språket: deraf nämnes
Tull-garn, Wennegarn, Warggarn, Svingarn, Lågarn,
Gärna &c. De gamle Inwånarne på Gotland hafva kallat
hafvet på ömse sidor om sig Östergarn och Westergarn,
som ännu bewises af tvenne Holmar på båda sidor af
samma namn. v. C. Linnæi Charta öfver Gotl. i des
Gotl. resa. Sial, Sal, Sol, Soln &c. bemärka Siö eller
Strand: v. P. Dijkman: Annot. Philol. Deraf heta
Upsala, Odensala, Sialistad eller Salstad, Soltuna, Solna,
Säla &c. Eistra-Salt kallades fordom Östersiön (v.
Lagerlöf Sv. Ant. & N. I. 1. c. 2.) och Sialand hela
Roslagen (Sturl. T. I. p. 477.) som då ej annat war än
en Skiärgård. Mar, Möre, Mör &c. är ock på gamla
språket haf och watnrika orter: deraf kallas Calmar
och Möre i Småland, Fullmar och Ömar i Blekingen,
Matmar i Jemtland, Axmar i Gestrikland, Sandmar i
Sörmanland, Almar-stäk i Upland, Marstrand i Bohuslän
&c. it. Ditmar, Stormar, Wismar, Calmar &c. i
Tyskland. Ohr eller Eyr betyder en halfö eller en
buktad strand, som Skanör, Kungsöhr, Örebro &c.
v. Lagerlöfs Sv. Descr. T. I. L. I. C. 1. Stäk
betyder et sund, der watnet sticker sig igenom. v. A. O.
Rhyz, Svio-Goth. munit. in descr. Stegeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0048.html
