Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
siöar genom strandernes fetma och fuktigheter
öfverskylte med skog och gräs[1]: de äro nu wackre och
nyttige: Men om Skaparen låter Naturen i detta mål
hålla samma ordning hädan efter som hittils i så många
hundrade åhr, så lära de förvandlas til äfven så
skalliga och ohyggeliga bärgsklinter: ju mer watnet
afaller, ju mer lär wäder, storm, torka och rägn få makt at
afkläda dem deras prydnader. Så tyks det ock hafva
gådt med större delen af wåra bärg, som äro så mycket
högre belägne. Nordens äldste Invånare hafva således
ej just funnit för sig bara hällebärgen, fastän de stadnat
på wåra bärgstoppar och högder, utan nästan så god och
wäxlig jordmån som nu, ehuru liten dess widd warit.
10. Hvad som mäst hållit ihop wårt land och motstådt
hafvens wälde, har varit det stora och hos gamle
utländske Auctorer[2] bekante Sevebärget[3], hvilket
liksom sticker sig up ur Wästerhafvet i mynningen af
[1] Man nekar icke, at ju många skalliga klippor sticka sig up ur watnet, som hwarken nu eller framdeles kunna beklädas med träd eller gräs: men de äro ejannat, än sten, och så otacksamme, at watnet ingen ting kan uträtta til deras klädnad och prydnad: man bör dock märka, at sådana mäst finnas der stor och häftig siö går, som afsköljer dem jorden och alt hvad som kan befrämja wäxter.
[2] v. Plin. Hist. nat. L. 4. C. 12. Solin. c. 32, &c.
[3] Plinius (L. 4. c. 13.) och Solinus tala om Sevebärget ej långt från Riphæiske fiällerne och säja, at Ingevones (Ingermän, Angermän) der bo. Dess ena ända begyns wid Wästerhafwet och har namngifwit Seve-härad, Seve-Dalen, Seve-Sokn, Seve-Åå, Seve-näs, Seve-Hult, Seve-Lången (en siö) &c. Carol. Stephan. in Diction. Hist. Geogr. voce Svevi, säger, at de gamle Svever fådt sit namn av Seve-bärget: äfvenså Chron: Engelhusii ap. Leibnitium p. 1005. och Melanchton. Chron. Carion. men B. G. Struvius Not. Svev. Ant. wil ej weta deraf, kanskie för det at Cellar: L. 2. c. 5. Not. ad Orb. Ant. Grot. in proleg. Cluver: Germ: Ant. LIII. c. 24,34, p, 650. och Le Pere Hardouin ad Plin: intyga, at Seve-bärget är den långa bärgraden mellan Sverje och Norje: At slippa den uprinnelsen för Sveverne, drar Struvius deras namn af Schveben, Sväfva, fara omkring fast det ej tyks hafva hetat så den tid, då mäst alla folkeslag kringsväfvade och flytte bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0056.html
