Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. Af bytet gufvo de sin Konung åhrlig skatt[1],
så länge de orkade fara i härnad: Sedan satte de sig i
ro; men handtvärket hölls då åter wid makt af
ungdomen, som åhrligen for ut om wårtiden och kom igen
om hösten[2], så framt ej resan war för lång och
Höfdingen mycket ähregirig. Den gick så wida, at
ingen Konungs-Son her i Sverige, Dannemark eller
Norige föddes med friska lemmar, antingen han en
gång borde efterträda Fadren i Regeringen eller ej,
antingen det war i et stort Rike eller litet Skattland, som
icke strax i ungdomen blef en sådan Siö-Konung
och använde sin bästa ålder i en lefnad, som wäl hölls
för mycket ährofull så wäl öfver hela Norden som
bland spakare folkeslag[3]; men i wärket ej annat
war, än Siöröfveri.
8. Wikingarne woro dock mycket grannlaga om
sin heder: när de råkade en mindre och svagare fiende,
giorde de sällan svårighet, at lägga en del af sina
skiepp afsides[4], och således at slås med lika
antal[5], på det segren endast måtte tilskrifvas deras
tapperhet. Anförarne funno ock stundom godt, at skilja
trätan med Enviges-kamp, då de upstego på närmsta
land och afgiorde saken sins emellan, hvilket
kallades Holmgång[6]: då måste endera antingen stupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
