- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
88

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


7. Af bytet gufvo de sin Konung åhrlig skatt[1],
så länge de orkade fara i härnad: Sedan satte de sig i
ro; men handtvärket hölls då åter wid makt af
ungdomen, som åhrligen for ut om wårtiden och kom igen
om hösten[2], så framt ej resan war för lång och
Höfdingen mycket ähregirig. Den gick så wida, at
ingen Konungs-Son her i Sverige, Dannemark eller
Norige föddes med friska lemmar, antingen han en
gång borde efterträda Fadren i Regeringen eller ej,
antingen det war i et stort Rike eller litet Skattland, som
icke strax i ungdomen blef en sådan Siö-Konung
och använde sin bästa ålder i en lefnad, som wäl hölls
för mycket ährofull så wäl öfver hela Norden som
bland spakare folkeslag[3]; men i wärket ej annat
war, n Siöröfveri.

8. Wikingarne woro dock mycket grannlaga om
sin heder: när de råkade en mindre och svagare fiende,
giorde de sällan svårighet, at lägga en del af sina
skiepp afsides[4], och således at slås med lika
antal[5], på det segren endast måtte tilskrifvas deras
tapperhet. Anförarne funno ock stundom godt, at skilja
trätan med Enviges-kamp, då de upstego på närmsta
land och afgiorde saken sins emellan, hvilket
kallades Holmgång[6]: då måste endera antingen stupa


[1] Ad. Brem. de sit. Dan. &c. c. 212. Herröds S. p. 10.
[2] Rudb. Atl. T. 1. c. 9.
[3] Cæsar de Bell. Gall. L. 6. c. 23. Thucydid. de
Lacedæm. ap. Er. Benz. Coll. Hist. P. c. 1. §. 12.
[4] Torst. Wikings. S. p. 112.
[5] Så skiedde det emellan Niorve och Wiking, Torsten
och Angantyr, &c. &c. v. Torst. Wik. S. p. 112. &c.
[6] De togo med sig på hvardera sidan efter aftal en
eller flere tienare och kommo äfven mäst öfverens om
wapnen: hvardera hade sin skiöldsven eller
wapndragare, som stundom höll en stor skiöld framför sin Herre
i bästa kampen. (v. Götr. S. c. 36.) En ring giordes mäst
omkring de fäktande och undertiden lades en fäll under
deras fötter, som betydde at de ej ärnade wika utom.
Den som mant borde upbära första hugget. (v. Torst.
Wik. S. c. 4.) Stundom försökte de hvarannan några
dagar i rad, åto och drucko ihop liksom wänner, innan
den ene fick lifvet af den andre. v. Torst. Wik. S. p.
76. it. Hist. Eigil. & Asmund. per Salan. c. 2.
Ordesättet til utmaningen war, at den skulle wara hvars
mans niding
(ährelös), som ej mötte. v. Verel. not. ad
Herv. p. 66.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 14 04:00:06 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svearikehi/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free