Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. Frygga är just den sammma som Urania[1]
eller Himmelens Drotning, hvilken tilbads i Sidon
och Carthago[2] och hvars Afgudadyrkan äfven
sträkte sig til Jerusalem, der ofta de affällige Judar
offrade henne kakor, rökelse och drick-offer[3]:
denna Tysiska Gudinna kallades också Astarte,
Astarete[4] eller Astaroth[5], hvilken dyrkades af
sielfva Salomon i hans galenskap[6], och troddes,
liksom Frygga, wara Gudarnes Drotning och
Moder[7]. När Hedningarne begynte taga Solen[8] för
sielfva Gud, under namn af Oden[9], eller
åtminstone, at hålla detta werldens öga för hans afbild[10],
[1] I Africa kallades hon mäst Urania eller den
Himmelska. v. Lund. Zamolx. c. 5. §. 18. &c. cfr. Cic. de nat.
Deor. L. 3.
[2] cfr. Rollin. H. A. T. 1 .p. 193. 194.
[3] Jer. c. 7. v. 18. it. c. 44. v. 17. 18.
[4] Man har ment, at Astaroth warit det samme som
Astar-god, Kärleks-Gudinna (Edd. P. 2. in nom. Div.)
och Astartha, (Olofs Sag.) Kärleks-Eld, och at
således namnet är Scythiskt (v. A. Båld. Diss. de Fat.
Relig. in Scand. Ups. 1700.); men dessa namn tilläggas
endast wår Hedniska Gudinna Fröja, som framdeles
skal omtalas, hvilken svarar emot Venus. Astarte war
den Phæniciska Gudinnan som kallades Syria (Cic. de
Nat. Deor. L. 3.), hos Syrerne Mylitta och hos
Perserne Mithra eller Moder (Lund. Zam. c. 5. §. 20.)
[5] 1. Sain. c. 31. v. 10. 2. Reg. 23. Jos. 9. v. 10. 12. Judic. 2. v. 10. 13. &c.
[6] 1. Reg. c. 11. v. 5.
[7] C. Lund. Zamolx. c. 5. §. 20. &c. cfr. Cie. de nat. Deor. L. 3. & Herodot. L. 4. c. 59.
[8] Auson. Epigr. 13. införer Solen så talande:
Ogygien kallar mig Bachus, Egypten Osiris, Mæsierne
Phanaces (Fan-as: Fan betyder Herre hos de gamle Göter
och As, Gud), Inderne Dionyson, Romarne Liberus,
Araberne Adoneus, Lucanierne Pantheon.
[9] Hos Phænicierne och Assyrierne kallades Solen
Adon, Adonin (v. Macrob. ap. Verel. ad Götr. S. p. 44),
som kommer öfverens med Odin och Hebræernes
Adonas.
[10] Ingenting har snarare kunnat förleda den blinda
menniskian til Afguda-dyrkan, än den liufva Solen: Folket
har snart tagit denne wälgörande himla-kroppen för den
Store Gudens afbild eller Tienare, hvarföre ock, så
wäl hos Hebræerne, som alla andra folk, i synnerhet
de gamle Göter, warit et namn på Solen, som betydt
Betient (cfr. Rollin. H. A. T. 1. p. 440.), Suen, Sun
(Goth. Sol) i anseende til Herran eller Gud silef.
Solens och Månens dyrkan är derföre den aldraäldsta
Afgudatiensten (v. Rollin L. c.). Som Solen kallas
werldens öga, så hölls ock Oden för at wara Enögd. v.
Edd. Myth. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0184.html
