- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
157

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6. Cap.



I.

Wi wele nu beskåda de Svenskes utvärtes
Afgudadyrkan sådan som den war efter Odens
död: det är wäl wisst, at dess grundsatser woro
til större delen oskyldige strålar af den Första renheten;
men derhos så fördunklade af sägn från den ene
ätteläggen til den andre, af insmugne missbruk, liksom hos
sielfve Israeliterne, af Asarnes nye tilsatser och af
Skaldernes dikter
[1], at de nu ej liknade sig mer, än

[1] Den Asiske Oden och hans bröder We och Wale (v.
c. 4. §. 16.) troddes nu hafva skapat alting: När de
slagit ihiäl Yme-Jätte, säger Edda (Myth. 6.), giorde de
en stad rundt omkring werlden af hans ögonbryn, den de
kallade Midgard (Atmosphæren, wår lufthimmel, i
hvilken wi lefve), och af hans hiärna giorde de skyarne.
Med menniskians skapelse gick det så til (Edd. Myth.
7.): Oden och hans bröder gingo utmed stranden och
funno två träd, dem de togo up: Oden gaf dem lif och
anda, Wile förnuft och rörelse, We utvärtes skapnad
och alla sinnen. De gufvo dem kläder och namn:
Mannen kallades Ask (Man-Ask, Men-iska,) och qvinnan
Embla: de fingo bo i Midgard (öfver hela jordklotet), der
de fortplantade wårt släkte. Äfven slika löjliga saker
trodde man om liusets och mörkrets skapelse: Natten
war en doter, säger Edda (Myth. 8.) af Nori-Jätte i
Jätteland: hon war svartlagd och blef gift med
Nagelfare, med hvilken hon hade sonen Audur: sen fick
hon Anar, sidst Delling, som war af Asa- eller
Gudasläkt: de aflade Sonen Dag, som var hwitlagd och
bråddes på fädernet: då tog Alfader (den Högste) Modren
och Sonen, Natt och Dag, satte dem på himmelen och
gaf dem hvar sin Enbetes-wagn med hvar sin häst före,
at köra hvar sin gång kring om himmelen: Nattens häst
kallades Hrimfaxe (med frusna maan), som hvar
morgon sades dagga jorden med dropparne ur munnen:
Dagens hette Skinfaxe (med liusa maan), af hvars maan
luft och jord sades lysa: Sol och Måne troddes ock
wara körande (Edd. Mythol. 9.): de hade til kuskar två
Syskon, Mundilfares Son och Doter, som ock hette
Sol och Måne: Solens hästar kallades Alsvider och
Arvaker (cfr. Ovid. Metam. L. 2. fab. 1.), som
troddes hafva pustar under buken, at kyla sig med, kallade
Iskåi: Bil och Hiuke, Widsins barn, uptagne af
jorden, troddes bo i Månen och bära på sina axlar en Så,
kallad Sægur, med en stång, kallad Simul: hvad det
betydde, wet jag ej; men ännu fins den meningen
bland wår Almoge. Solen och Månen mentes skynda
sit lopp för det at tvenne ulfvar jaga dem: Ulfvarne
kallades Skoll och Hale, en Troll-Jätte Hrödvitnis barn,
som sades bo öster om Midgard i Järn-widie-skog (Edd.
Myth. 10.): Samme Jättes Son Månegarn mentes wilja
äta up alla menniskior, som dogo, och äfven sielfve
Månen, sprängandes himmel och luft med blod: deraf
trodde man förmörkelser och orcaner förorsakas. Til
detta löjliga Skapelse-wärk hörde ock det, at af
matkarne, som woro i Yme-Jättes kött, troddes Gudarne
hafva giort de svarte Dvärgar, som bo i jorden och i
stenar, af hvilka Modsogner och Durin höllos för de
förnämste (Edd. Myth. 13.). Skalderne afbildade den
Alsmäktige En-ögd: Orsaken dertil war den (Edd. Myth. 14.),
at han en gång begärte dricka af Mimurs brunn under
roten af det stora Asketrädet (v. §. 6. in not. &c.),
hvilken gifver wishet; men Mimur nekade, til dess
Alfader måtte sättia sit ena öga i pant: det wille säja, at
Gud ej ser, utan på et enda sätt. Under samma Asketräds
rot mentes ock wara en helig brunn (Urdar-brunn:
Evigheten eller Tidernes källa), bredevid Gudarnas
Domstol, dit de rida på Bi-frosts bro (Regnbågen): Oden
troddes rida dit, liksom annorstäds, på sin häst
Sleipner, som hade otta fötter, hvilket skulle betyda
Snabbhet: liksom Oden mentes wara ypperst bland Gudar,
så mentes Sleipner wara bland hästar, Asken bland träd,
Skydbladner (Odens fartyg) bland skiepp, Rägnbågen
bland Broar, Brage bland Skalder, Habrog bland haf,
Garm (Cerberus i helvite) bland hundar &c. (Edd. Myth.
35.). Orsaken til kiöld och Nordanwäder troddes
komma af Jätten Hræ-Svelgur (Lik-sveljare), som sitter
öfverst i Norr i en Örns liknelse, hviftandes sine wingar
(Edd. Myth. 16.). Sommarens Fader kallades Sua-suder,
Wintrens Wind-sualer, orolighetens Son (Edd. Myth.
17.). Bland Skaldernes eller Asarnes dikter war ock den, at
Gudarne en gång giorde aftal med en Byggmästare om
en oöfvervinnerlig Borgs eller Fästnings byggande:
Byggmästarens lön skulle wara, at få Freya (Venus) til hustru
och Sol och Måne til Lek-sällskap (Edd. Myth. 36.);
men Thor märkte i det samma, at Byggmästaren war
et bärgstroll och slog honom derför ihiäl.
Byggmästarens häst Svadelfare war fader åt Odens Sleipner,
v. supra. Om Byggmästarens löften, at för omaket
få Sol och Måne, at leka med, äro många gamla
Sagor i Norden, som alla häraf äro uprundne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free