- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
160

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre bry sig om Gudalärans ändemål, Fromhet,
Rättvisa, Godhiärtighet, Lydna, Trohet, Flit och
alla slika Dygder, än Offertiurar och Julelöften.

2. Sveriges Gudar hade nu begynt, at blifva alt
för like menniskior: Ingen Skiönhet fans, som
tyktes kunna för dem få wara i fred,[1] ingen svaghet,
som icke på dem kunde falla, ingen ogerning,
hvartil de skulle hållit sig för gode[2]: De ansågos nu


[1] cfr. Hist. Eigil. & Asm. per Salan. c. 8.
[2] En af Odens wackra gerningar war denna: Kunser,
en witter Man (en, som wet alt), blef ihiälslagen,
säger Edda (Myth. 60.), af dvärgarne Fialar och Galar:
af hans blod, blandad med honung, giorde de en miöd
af den kraft, at hvem, som deraf drack, blef Poët:
En Jätte Suttung Gillings-son på Hvitborg, med sin
wackra doter Gunlög tog miöden från dvärgarne och
förwarade den i et bärg; men då hade Oden sig framme: han
skapade sig til en orm och stal sig in til Gunlög: det
war ej nog, at han tilbrakte tre nätter i hennes säng,
utan han drack ock ut all miöden: derpå flög han bort
i en Örns liknelse: Suttung flög efter i samma skapnad;
men hinde ej Oden förän i Asgard, sedan denne Gud
redan hint utspruta miöden i et kar: det som gick
genom näbben, war af rätta slaget; men det andra
blef de släte Poëters dryck (Edd. Myth. 61. 62.).
Thor war ej mindre benägen til älskog, än Oden: I
diupaste Norden och Norr om Ishafvet (Elivoga) röfvade
han en wacker flicka, som hetter Orvandel: kölden war
så stark, at en Tå frös af hans fot; men til åminnelse af
sin wackra gerning satte han Tåen på himmelen med sin
Skiönas namn (Edd. Myth. 56.), så at en stierna blef af
de gamle kallad Orvandels Tå. Frey, Guden öfver
åhrswäxt, wäderlek och lycka i siötåg, hade en likså kär
natur: då han en gång dristat sig stiga up i Odens thron
(Hlidskialf), at se öfver all werlden, fick han ock se
Gerder Gymis doter den fagra (af Rimthusse-ätt eller af
det folk, som förut bodde i landet); han blef då
dödeligen kär, och til straff, at han satt sig i Odens säte,
miste han mål och lynne: Niord (wäder- och
watn-Guden) bad Skyrner (Skogs-Guden) utleta oförmärkt hvad
Frey feltes: det giorde han och fick wetat: Skyrner
friade för Frey til den wackra Gerder och fick ja:
Bröllopet stod 9 nätter derefter på Barö. (Edd. Myth. 32.).
Freyr tilstod sen, at under hans kärlek war honom en natt
lång, längre den andra, huru skulle han utstådt den tredie

&c. Frey gaf Skyrner sit svärd, då han for åstad at fria
för honom: deraf kommer, at han är wapnlös, då de
andra Gudar kriga, hvilket kommer honom illa til pass
(Edd. L. c.). Jätten Thiasse, som i en Örns liknelse
röfvat bort Idun (v. supr. c. 5. §. 5. in not.) och blef
dräpen af Gudarne, då han åter förförde sig på dem i
Asgard, fick dock af dem den ähran, at hans ögon sattes
på himmelen och blefvo stiernor (Edd. Mythol. 51. 52.);
ty när hans doter Skade kom at hämnas sin Faders dråp,
blef Guden Niord kär i henne och gifte sig med henne:
nu til at bilägga alt, fick den döde Thiasse, som
hollits för et Troll och en röfvare, likväl en art af
Gudomlighet (Edd. Myth. 53.). Loke (Mercurius), när han
gick och wandrade med Oden och Hanir på jorden,
giorde et dråp med wåda: han slog ihiäl en Utter med
en sten och wiste ej, at det war bonden Hreidmars son,
som war förtrollad: Gudarne gufvo böter för gossen,
så mycket guld, som gick i Utterskinnet (Edd. Myth.
69.): til betalnings-hielp råffade Loke en guldring från
dvergen Andvare, hvilken i harm gaf ringen den arten,
at han skulle blifva dens bane, som bar honom (Edd.
Myth. 70.). Sådana hederliga gerningar tillades nu
Gudarne, alt efter som Gudaläran blef förwärrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free