- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
176

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både folk och fä, som woro tienliga til blots eller
offers, utmärkte genom almänneligt wahl[1]: sedan
kastades lott öfver alla dessa utsedde kreatur och
hvilket dera lotten drabbade, skulle utan inwändning
offras[2]: De arme menniskior, som skulle deran,
blefvo så smickrade och upmuntrade på alt sätt, at de
mästedels mer fägnade sig, än bäfvade för detta öde[3]:
åtminstone wäntade de sig en wiss Salighet efter
döden: Det hade ej heller hulpit dem at knota: men
det war ej underligt, at så ringa personer måtte nöja
sig, när sielfve Öfver-Konungarnes höghet ej kunde
rädda dem från den helige elden: Om allmänna
nöden war mycket stor och Konungen beskyltes, at
dertil på något sätt hafva gifvit orsak, så blef han dräpen
och offrad på Alsherjar-Ting, til at blidka de
wredgade Gudar[4].

13. I offerhuset framför Afguda-belätets fötter[5]
stod altid et Altare öfverdragit med järn och
stundom med dyrare metall[6], hvarpå en stor järnhäll
tiente til bordskifva[7]: der uppå brann den helige


[1] Arngrim. in Monum. Isl. Eyrbyggia.
[2] Watzhyrna ap. Scheff. Ups. Ant. c. 10.
p. 137. Messen. Sveop. c. 5. Joh. Magn. L. 1. c. 12.
[3] Man kan wäl tänka, at det äfvenså tilgick her wid slika
tilfällen som på andra orter, der menniskior offrades:
I Carthago hade sielfva mödrarne hiärta til at
smeka och upmuntra sina barn under plågorne, at de ej
skulle skrika eller dermed, som troddes, förtörna
Gudarne (v. Minut. Fel.). Offrens skrik förtogs ock med
Pipor och Trummor (Plutarch. de Superstit. p. 171.).
Man mente at Gudarne ej wäl uptogo offret, om det ej
war nögdt til at dö (Tertul. in Apol.).
[4] Sturl. T. 1. c. 18. cfr. Verel. ad Herv. p. 124. &c. Scheff.
Ups. Ant. c. 10.
[5] Scheff. Ups. Ant. c. 10. p. 133.
[6] cfr. Peringsch. Mon. Ullerak. p. 291.
[7] Et sådant Altare eller Offerställe kallades af de
gamle Göter Hunslastad (v. Bibl. Ulfil. Math. 20. v. 23); ty
offer kallades Hunsl, Honsel, Husl. v. LL. Westrog.
&c Ostrogoth. ap. Dikman. Antiq. Eccl. 4. fl. p. 45.
Offerställe kallades ock fordom Stall. v. S. Olofs-Sag.
ap. Dikman. L. c.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free