- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
193

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty den, som fick den ähran, at komma på elden,
räknades för den dödes förnämsta och äkta Maka.

24. Ju mer gods och ju bättre följe den döde
fick med sig, ju wälkomnare mentes han wara hos
Gudarne[1]; och ju högre lågan eller röken af bålet
upsteg i luften, ju behageligare war han efter deras
mening för himmelen[2]. Askan upsamlades med
de närmstes tårar[3] och ströddes antingen i sjön
eller förwarades i en kruka[4], som nedsattes med
et tienligt tal til den dödes åminnelse[5] i en stor
upgrafven hög, kallad Ätte-backe[6], emedan
sådane woro arfvelige[7] och tilhörde wissa ätter och
släkter[8]: kommo flera krukor i en hög, så sattes de
förnämare öfverst och mannens ofvanpå qvinnans: de
kunna derpå åtskiljas, at med männernes följa gerna
wapn och med qvinnornes små smycken, häkten,
tenar, fingerbåtar och dylikt[9]. Krukan
öfverhölgdes med sten och öfverst uppå lades en stenhäll: sedan
kastades sand och jord öfver altsammans[10]. Den
tid, då detta begrafnings-sätt mäst war i bruk, kallades
Bränne-åldren[11].

25. Men under sielfva den tiden stod dock
Konungar och kämpar fritt, at obränd låta föra sig in i
sin ättehög efter döden: Så giorde redan Yngue-Frey[12],
Odens Soneson, wid pass A. C. 230. och sedan
åtskillige andre[13], hvilket änteligen så tog öfverhand,
at Bränne-seden aldeles utslocknade i helan landet,


[1] Sturl. L. c. Verel. ad Herv. S. p. 81.
[2] Sturl. T. 1. c. 10. Vorm. Mon Dan. &c.
[3] cfr. Sturl. T. 1. c. 11.
[4] Sturl. T. 1. c. 8.
[5] And. Bald. Diss. de Fat. Relig. in Scand.
[6] Sådane Ättebackar, som äro otalige her i Sverige,
finnas ock nog i gamla Scytiska bygden: til ex. wid
Pyziora-ström och staden Tzordin i Ryssland (Strahlenb.
Descr. Russ. p. 103.) så wäl som på många andra
ställen åt den sidan.
[7] Er. Benz. Coll. Anc. Patr. c. 1. §. 13.
[8] Ar. Hvidf. in prol. de Relig. Pag.
[9] cfr. J. Kempe. Diss. de Urn. vet. Ups. 1706.
[10] Er. Benz. Coll. Hist. Part. L. c. cfr. Huj. Hist. c. 4. §. 20. in not.
[11] v. supr. c. 4. §. 20.
[12] Sturl. T. 1. c. 12.
[13] Olof Digerben i Norje lät sätta sig i hög (Ol. Saga)
och Arngrims tolf Söner begrofvos obrände med sina
wapn på Samsö (Herv. S. c. 5.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 14 04:00:06 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svearikehi/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free