Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de gamle så gerna hedrade sine Förfälder och döde
Hiältar[1], skola framdeles omtalas.
27. Eljest war en mycket helig wahna, så i wår
gamla Svenska werld som hos de Celtiske Scyther[2],
at upresa et slags trophæer eller Segel-tekn til
berömligt folks åminnelse efter döden: der war Stenar,
ristade med runor[3], som kallades Böta-stenar eller
Böthällar, af Grækernes Batyler[4]: I början
eller strax efter Odens tid woro de hel enfaldige och
släte, utan särdeles påskrift, endast brukades öfver
ringare personers mull[5], som ej så präktigt kunde
brännas eller sättas i hög, och är det slaget nu mäst af
tiden bortglömdt[6]; men sedermera blefvo de litet
hederligare, besynnerligen sedan någon kunskap
begynt intränga sig om Christna Läran. Man bör märka,
at de Svenske lefde en ganska lång ting, som hvarken
kan kallas Heden eller Christen, det är, de lefde i dem
båda tillika, då den ena ej aldeles hinde utrota den
andra: detta tilstånd wahrade öfver fyra hundrade
åhr och just den tiden är det, på hvilken större delen
af de Runstenar tilkommit, af hvilka wi nu hafva
tilförliteliga afskrifter[7]. Sedan wi nu genomgådt de
Gamles Guda-lära och Afguda-dyrkan, wele wi, til
så mycket bättre lius i den efterföljande Historien,
anmärka något af deras Lagar, Wetenskaper och Seder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
