Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mörka rättegångs-saker, der parterne inga andra
skiäl kunde framte och segren hade då altid rätten med
sig[1]. Göterne förde denne Lag med sig til
Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien[2], hvarest han
i många hundrade åhr äfven bland de förnämste[3]
warit i hederligt bruk.
11. At hämnas någon förment oförrätt,
föräldrars, anhöriges och wänners död eller lidna skada,
räknades för en skyldighet och ganska tilbörlig sak,
så at nästan aldrig fosterbrödrelag eller wänskap slöts
på gamla Scythiska wiset, der icke et wilkor war, at
den ene skulle hämnas den andres död[4].
Sådant kallades Fränd-wigi[5] eller Frändekrig.
Liksom Barnen ärfde Fädernes wapn, så ärfde de ock
deras trätor, blifvande således deras Efterträdare i
wapnen, hvilket kallades Wigarf[6]. Denne
Wigarfs-helighet hade den så kallade Oden förnyat[7], at
dermed främja sina afsikter mot Romerska Riket, som
framdeles widare skal omröras, så at hon brann i full
låga under hela Sveriges hedniska tid: de Nordiska
folkens grufveliga härjande på Engeland, Frankrike,
Nederland och flera orter, särdeles på
ottahundradetalet, herrörde mycket af Wigarf och woro mäst
hämdekrig[8], i synnerhet efter Scandiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
