Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammalt folk[1]: dessutan hölls han i et annat mål
länge för barn; Lusten til könet fick ej insteg hos
honom förän lemmar och senor woro stadige[2].
Gossar och flickor blefvo så wahnde til at lefva menlöst
ihop hela tiden til en wiss ålder[3], at de sedan ej
blefvo så besvärade af de retelser, som i wår tid mer
befrämjas genom skienheliga hinder och falsk ärbarhet.
Upfostringen war ock derutinnan förträffelig, at ingen
åtskilnad giordes mellan förnämare och ringare barn,
så at en Konungs-Son och en Torpares fingo följas åt
i lika öden och stallbroderskap[4], til dess Ämbeten
dem åtskilde: När den förnäme derigenom afhölls
från högfärd eller et förgiftigt nöje, at se sig wara
öfver andre, så tilwäxte hos den ringare en wiss
ädelmodighet, som bibehöll tillika med kärleken för
Öfverheten hela folkeslagets Frihet.
22. Mycket woro Nordiska folken begifne på
Fiskande, hvartil deras Siölefverne gaf dem
anledning; men de älskade också Weidi[5] eller jakt[6],
som giorde en stor del af deras lifs uppehälle,
warande deruti så färdige, at fastän någre af dem icke
hade råd til järn, utan i det stället brukade ben-beslag
på sine pilar[7]; skaffade de sig likwäl rundeligen
wildt til kläder och föda[8]. De funno ock deruti
sådan ro och wore så outtröttelige, at man undrat huru
et Släkte, som eljest nog älskade sömn och orklöshet,
så mycket kunde möda sig i skogen och hata hvilan[9].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
