Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De mäktigare brukade til sin jakt både hundar,
hökar och falkar[1], hvilkas injagande och
tilwänjande således warit i Norden en gammal konst.
23. Naturkunnigheten låg fordom så her som
annorstädes i största mörker; men så war dock
Läkarekonsten ej aldeles obekant, fastän större delen af
menigheten höll henne för trulldom: Hon idkades mäst
af Drottar och de förnämste i landet,[2] hvartil den
konstige Oden äfven bidrog med sit efterdöme[3]:
Konungar och Höfdingar hafva ofta i gamla werlden,
ej allenast i Norden utan annorstädes, warit gode
Läkare[4], så at hvad för detta är berättadt om
Mithridates[5], kan äfven säjas om Achilles, Alexander[6]
och flere. Man lär ock altid finna, at hwar och
en ädel och nyttig wettenskap, hvilken det hälst
wara må, är mycket lyckeligare i Kungeliga händer, än
hos annat Folk, som hvarken förmår bringa den
samma til stå stor fulkomlighet eller ställa den i sin rätte
dag och heder eller giöra dermed så almän nytta.
Lyckeligt det land, hvars Öfverhet älskar och befrämjar
wettenskaper och fria konster! der försvinner alt
Barbari: Alla moln i tankar och seder gifva rum åt de
lius, som förnöja sinnen, giöra lefvernet liufligt och
öpna dem dödeligom ögonen til at mer och mer ähra sin Skapare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
