- Project Runeberg -  Svea Rikes Historia Ifrån dess begynnelse till wåra tider / Första Delen, Som Innehåller Hela Hedniska Tiden /
285

(1747-1762) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plägade sig efter sin förmåga: Man drack af gladt mod
både Gudars och döde Kämpars skålar, utan til at
försumma de lefvandes[1]: Man hade ock sina
hvarjehanda spel, sine dansar och Lekar: Ungkarlar af
Brudgummens jämlikar uphögde honom på sina axlar,
liksom Lagmännerne en ny utwald Konung[2] och
krigsfolket en ny Anförare[3], efter gammal sed hos
Götiska folk, då de någon welat hedra, hvarmed han
lämnades i de gifte Mäns händer. Bruden sängleddes
af sin Fader eller Förmyndare, då för henne buros en
hel hop lius eller bloss[4], hvilket sätt äfven warit
brukeligt hos de gamle Græker och Romare[5],
liksom ännu på åtskilliga orter[6] i Norden[7]. När
de nygifte hade natt sammanlegat och äktenskapet war
fullkomnadt, gaf Mannen sin hustru Morgongåfva,
som kallades Mundur[8] eller Hindurdags-gäf[9]
och bestod icke af Qvinno-granlåt, utan af boskap,
sadlad häst och goda wapn[10], hvarefter ännu warit et
tekn i senare tider, at då morgon-gåfvo-brefvet på
andra Bröllops-dagen med tolfmanna-witnen blifvit
underskrifvit, har Släkten lagt wid det Nya Parets


[1] Förutan andres drack man gemenligen Dannemans- och
Danne-qvinnas skål eller det nya Parets; men ej förän
andre dagen. Danneman betyder egenteligen en Svarsgod,
en Laggild man, som ej är rädd för, at gifva något
godt med sig. v. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 25. p.
157.
[2] v. supr. c. 7. §. 23.
[3] v. supr. c. 8. §. 16.
[4] cfr. Lands-L. Giftm. B. c. 6.
[5] Brisson. Select. Antiq. L. 1. c. 18. &c.
[6] Så wäl öfverst i Lappland (v. Loccen. L. c. p. 154.)
som nederst i Halland bäres lius för Brud och
Brudgumme, när de skola gå til sängs: Hofriddarne hafva
gemenligen den syslan.
[7] cfr. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 25. p. 154.
[8] Verel. Ind. Scytho-Scand.
[9] cfr. J. Wilde ad S. Puffend. Introd. c. 6. p. 128.
[10] Tacit. de Germ. c. 18. cfr. Sidon. L. 4. ep.
20. ap. Loccen. L. c.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free