Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reste ock Rörik mycket nögd men missnögd
derifrån; ty hans Svärfader giorde honom ett ängsligt
förtroende: Han uppenbarade honom något, som han
sielf updiktat, nemligen, at Öda och Helge älskade
hvarannan mer än de borde, rådandes honom som
en wän, at antingen rödja sin medälskare ur wägen
eller afstå honom sin hustru: Rörik höll för
mycket af Öda och war för mycket svartsiuk, til at ej
utwälja det förra: Så snart Helge om hösten derpå
kommit hem från sin härnad, anstältes bland andra
lustigheter et Riddare-Spel, hvaruti Rörik med egen
hand rände et spiut igenom sin Broder och bekände
rent ut, at det war til straff för hans otilbörliga
kärlek til Drotningen[1]. Detta skiedde wid pass
A. 770.
7. Öda märkte då sin Faders anläggning och at
allenast första öpningen nu war förbi af detta
Sorge-Spel: Hon wek derföre undan med sin Son och
höll sig hos sine wänner förborgad, då imedlertid
Rörik efter wanligheten i godt lag fördref sina
grillor. Kort derefter kom Ifvar åter til Dannemark
med sin flotta och stälde sig mycket förtörnad
öfver sin gode wäns död, den han nu sade sig wilja
hämna på sin Måg och Doter: Rörik drog ihop sine
krigsmän; men blef tillika med dem slagen af et
bakhåll, som Ifvar stält i Skogen, och dermed woro
nu begge bröderne omkomne: Dock kunde Ifvar
ännu denna gången ej utföra sit upsåt med hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
