Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarwid äfven den omständigheten skall hafva warit
helig, at Sven hållit i tygelen[1] medan Emund
stigit til häst[2]; men med all denne hedren
giorde Emund efter de Svenskes tycke sin sak den
gången ganska illa.
[1] Norske Konungens sysla wid slika tilfällen skall
hafva warit at hålla i stigbögelen (v. Loc. supr. cit.).
Danske Auctorer, som ej besinnat, at detta mer warit et
gammalt Hedniskt Religions-bruk, än tekn til
Öfver-Herrskap eller undergifvenhet, hafva det ej kunnat
tåla, utan aldeles wändt om denna berättelse och satt
Danske Konungen i den Svenskes rum och denne åter i
den Norskes wid stigbögelen; men de hafva ej blifvit
warse, at denna konst yppar sig i texten af
Fragmentet, der Svea-Rike, dess Konung och Fullmäktige på
alla ställen stå fram för de Danske. I början war man
så häftig, at Wormius (in Addit. ad Mon. Dan.)
beskylte Messenius, at hafva på oärligt wis wridit denna
berättelse; men sedan gamle Wästgöte-Lagen blifvit
utgifven af Stiernhielm och Rudbeck, sedan Örnhielm
(ad Calc. Hist. Eccl. p. 904.) låtit trycka et Fragment
med runor skrifvit af gamle Norske Borgar-Tings
Lagen och ändteligen sedan Lundius utgifvit Påfvens
Agapeti 2:dres Bulla, som innehåller och bekräftar detta
Danaholms-möte och gamla Ceremoniel ord ifrån ord,
som man läser det i Lagböckerne, så skilgdes trätan och
häftigheten stadnade. I sig sielf är det en barnslig och
löjelig nit, at wilja inrätta Rang-ordning emellan
Makter, som ingen annan Öfverhet erkänna än Gud; men
i Hedniske Norden war det från början wedertagit, at
för högsta Afguda-Offrets skull mäst wörda
Öfver-Konungarne i Upsala. Agapeti Bulla blef A. 1351. i
afskrift vidimerad af sex Danske Biskopar i Köpenhamn
och af Konung Waldemar öfversänd til Konung
Magnus Smek i Sverige, at bewisa Dannemarks rätt til
Skåne, Halland och Blekingen, sedan Originalet förut
blifvit upwisadt för tre Svenske Biskopar i Lund (v.
Lund. not. ad Epist. Agapet. p. 36. 37. ap. J. Wild.
ad Puffend. c. 21. p. 348.), så at hon ej kan wara
tvistig. Desse Nordiske Bi-Konungar Emund och
Sven-Otto woro wäl ej mer än half-Christne; men Påfvarne
woro dock den tiden strax färdige wid minsta wink
med sina bekräftelser och wälsignelser, liksom
sielfmante och utan at wara så särdeles ombudne (cfr. Wild.
Hist. Pragm. c. 3. §. 21. n. 8. & c. 13. §. 22. n. 22.
&c.): fast Emund ej kan kallas Christen, ej heller
erkände Roms Domstol, kallar dock Påfven så wäl
honom som Sven Otto i denna Bulla sin Son (cfr. Wild. ad
Puff. p. 350.). Det är wisst at han war de Christnes
stora gynnare v. Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 15.
[2] Fragm. Run. Leg. Norv. Borgar-Ting. Ed. Örnh. in Calc. Hist. Eccl.
p. 904. Vet. L. L. Westrog. ed. Stiernh. 1663. it. ed. Rudb. cum
Vers. Lat. Loccen. & not. Lundii Pap. Agapeti 2. Bulla. ed. Lund.
ap. J. Wild. ad Puffend. c. 21. p. 347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svearikehi/1/0629.html
