Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem de ansågo liksom för sine landsmän: Lagen
förmådde ock, at de ej kunde tvingas til härfärd
öfver Riksens gränser, om det ej war dem at wärja
eller utwidga[1]. Således kunde Amund ej annat
bistånd giöra sin Svåger, än med 400 män, dem han
sielf fick wälja af den Kungeliga Lifwakten: Han
skulle ock sielf på resan få förmå så månge han
kunde med godo til sin tienst: Dermed war Olof
nögd: Han lämnade Astrid och Ulfhild[2] wid
Hofvet, drog genom Bärgslagen och Jämteland til
Norige, skaffade sig månge gode Krigsmän, i
synnerhet tolfhundrade, som fölgde hans Släkting
Dager Ringson[3], en Höfding, som satt sig ned i
Sverige, der han tagit Lähn; men ändteligen
skyndade han til sin undergång på fältet wid
Stiklarstad, der han mot en långt talrikare Här blef
slagen A. 1030[4]. Han är sedan, som en ifrig
Noriges omwändare, af Påfven införd bland Helgonens
antal.
26. Amund-Jacob, rörd af sin Svågers olycka,
giorde nu all sin flit, at hiälpa hans Son Magnus
til Norska Kronan: Denne kom A. 1033. på sit
ellofte åhr[5] från Holmgård til Sigtuna, der Amund
då mäst hade sit hufvudsäte, och råkade der äfven
sin Styfmoder Drotning Astrid, som tog honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
