Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade i sin Faders Walgöter Jarls tid tient
Norske Konungen Olof Haraldson i hans krigståg med
Konung Amund emot Dannemark[1] och af honom
blifvit omwänd til Christendomen; men nu drog han
wärjan emot hans Son: Jarlarnes makt war i denna
tid i sin högsta glans: De hade rätt til at ingå
förbund, föra krig och sluta fred med hvem de
wille, allenast det ej skiedde Lähns-Herren til skada
eller sidwördnad[2]: Tufve förbandt sig nu, utan
tvifvel Amund Jacob til wiljes, med Sven Ulfson
och bistod honom wäldeligen emot Norske
Konungen[3]: Detta krig war märkwärdigt: Magnus
hade krigslyckan för sig; men Sven och Tufve et slugt
upförande: Magnus wann Segrar och Sven wiste
dem at nyttia: I tre skarpa drabningar blef Sven
slagen i Dannemark; men mellan hvar gång for han
öfver til Sverige, öfverlade med Amund Jacob,
hämtade friskt Folk under Tufve Jarl från
Götarike, Skåne och Halland, bibehöll mästedelen af de
Danske på sin sida och kom hvar gång tilbaka sin
Fiende lika wuxen[4], til dess han ändteligen wid
pass A. 1050. kom af Dannemark i rolig besitning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
