Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus på sit yttersta afstod honom godwilligt sin
rätt til detta Rike[1], för hvilket han dock mäst
hade sin Frände Amund Jacob och Tufve Jarl[2]
at tacka.
28. Om Amund kan man säja, at han warit en
Christelig, Mild, Fredsam och Rättwis Konung: från
de första tider hade Egen Hämd ej allena warit
tillåtelig, utan berömlig och äfven ansedd för en
skyldighet[3], hälst när man sig med löften dertil
förbundit[4]: Man brukade då Näfrätten: Man
öfverrumplade sine owänner i deras egna hus särdeles om
nattetid, och brände dem inne, för hvilket man efter
strängaste Lag ej bötte mer, än 40. marker[5]:
Sådan grym Osed dristade Amund kanskie först af
alle Sveriges Konungar, at afskaffa: Han tycks
hafva låtit införa i Lagen, at en dylik Mordbrännare
eller, som den kallas, Kaxna-Warger[6] skulle
kastas på elden, om han blef gripen med eldfänget
i handen, och hans gods hemfalla Konungen,
Häradet och Målsäganden[7], hvarwid den sidste
hade förträdet, om ej egendomen war tilräckelig[8].
Imedlertid war man nödgad med en så gammal
wahnas utrotande, at bruka lämpa, så at den brotslige
ej kunde straffas, om han ej fasttogs på färsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
