Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som at det går altid thil, at fråga hwarföre han tog wädret,
då han kallade ehop gräshopporna, hwarföre ham förstock-
ade pharao, icke giorde strax, med mehra sådant, det jag
wel vti mitt sinne log åt men giorde doch så mycket, at
troen intet war fast; jag såg på elden och sade wid mig
sielf, så skulle jag ock icke tro at elden är, som doch at
vtwertes sinnerna äro mehra fallaces, än hwad Gud sielf
säjer, som är ipsa veritas, bör snarare tro det än mig sielf,
med sådana tanckar och flera passerade jag den 1 eller 13
timan, och log i mitt sinne åt frästaren; är at merckia, at
samma dag gick jag til Delpht, och hela dagen hade den
nåden at wara vti diupa andeliga tanckar, så diupa och
skiöna jag någonsin warit, och hela den dagen, som war
andans wärckan, den jag fant hos mig.
kl: 10 lade jag mig til sengz, och war något betre, en
half tima derefter, hörde jag ett buller ynder mitt hufwud,
Jag tenckte at då frestaren for bort; strax kom öfwer mig en
rysning, så start ifrån hufwud, och hela kroppen, men [9: med]
något dän, och det några resor, jag famt at något heligt war
öfwer mig, jag somnade derpå in, och wid pass kl: 12, 1 eller
2 om natten, kom öfwer mig en så starck rysning ifrån
hufwud til föttren, med ett dån, som monga wäder stött til-
samman, som skakade mig, som war obeskriflig och prostern-
erade mig på mitt ansichte, då medan jag prosternerades i
det momentet war jag hel waken, och såg at jag kastades
ner, yndrade på hwad det wille säja. och jag talte som jag
wore waken, men fant doch at orden lades mig i munnen,
och o als mechtige Jesu Christe, at du af så stor nåd be-
wärdigar at komma til en så stor syndare, giör mig wärdig
til then nåden, jag hölt ehop mina hender och bad, och då
kom en hand fram, som kramade hårdt mina händer, strax
derpå continuerade jag min bön, och sade at tu har lofsvadt
at taga til nåder alla syndare, tu kan intet armat än holla
tin ord, i det samma, satt jag vti hans skiöte, och såg honom
ansichte emot ansichte, war ett ansichte af den heliga min
och alt, som intet beskrifvas kan, och leendes, så at jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
