- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
3

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den stora historien, kan dock ett och annat, som jag antecknar,
hafva ett visst litet intresse medelst upplysningar om sederna
och lifvet inom vissa kretsar, der jag har varit en deltagande
person. Det kan väl också hända, att jag får anledning
tala om vissa andra personer, som äro mera intressanta,
än jag kan vara.

Men det är dock alltid en tvetydig sak att göra detta,
som jag nu gör, det är vidrigt, det är otäckt att höra menniskor
oupphörligt tala om sig sjelfva. Det är oanständigt, det
är skamlöst att så göra, det är ett säkert kännetecken på en
plump egenkärlek. Jag har ondgjorts öfver sådant, och derför
förehafver jag ett visst bemödande att undvika detta felet i
mitt umgänge med menniskor. Ingen menniska har rättighet
begära, att andra menniskor skola vara intresserade af allt,
som angår hennes egen person och derför helt naturligt intresserar
henne sjelf.

Dock har detta sina undantag. När en menniska har
lefvat i stora lefnadsförhållanden, så att hon har haft att göra
med saker, som äro af allmänt intresse, eller åtminstone har
sett sådana saker på nära håll, kan hon hafva skäl att tala
om sig sjelf. Det samma gäller, om personen, fastän blott i
det enskilda lifvet, har varit inne i sådana omständigheter, att
handlingssättet har fått ett tvetydigt utseende, så att här behöfves
att tala till eget försvar. Ty hvarje menniska har dock
en rättighet: att försvara sitt goda namn och rykte, i fall hon
det gitter göra. – Ett annat tillfälle, då en menniskas myckna
tal om sig sjelf kan vara ursäktligt, är, då hon icke har anspråk,
att någon annan menniska skall höra på talet. Så
t. ex. är det min mening, att dessa anteckningar, som jag
skrifver, gerna kunna brännas upp efter min död, i fall de
personer, som få hand om mina papper, så finna för godt.
Ingen menniska behöfver besvära sig med att läsa detta, som
jag skrifver. Det är hans eget fel, om han läser det, i fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free