Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Första barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döttrar, hvilkas afföda lefver, och sex söner. En af dem med
namnet Jakob blef notarie vid Stockholms södra kämnärsrätt;
en annan med namnet Gustaf blef praktiserande läkare och
bodde i Falun, men ingendera af dem blef familjfader. Detta
behöfdes icke heller, för att slägten skulle lefva, ty de fyra
återstående sönerna i huset drogo försorg om den saken. Den
äldste af dem, Per Svedelius, som var min morfader, blef professor
i latinska språket vid Upsala universitet och hade personelt
prebendepastorat, Vestra Åker och Dalby; den andre i
ordningen, Daniel Svedelius, blef kyrkoherde i Malungs socken
i Vester-Dalarne; den tredje, Anders Svedelius, innehade Mora
pastorat i Öster-Dalarne, och den fjerde, Johan Svedelius, som
var min farfader, var innehafvare af fädernepastoratet Elfdalen.
Från dessa fyra bröder hafva fyra slägtgrenar utgått, och af
dem samt de tre systrarnas ätteläggar har en väldig skara
menniskor uppkommit. Barnen af dessa sju syskon voro kusiner
sins emellan och utgjorde en mycket stor kusinslägt.
Detta slägtled har nu slutat sina dagar; deras barn utgöra en
sysslingsslägt, som har i sin ordning hunnit blifva så gammal,
att den nu befinner sig på öfvergång till evigheten. Nästa
slägtled blifver så utslägtadt, att det icke lönar mödan räkna
slägt längre.
Fyra söner af domprosten Jakob Svedelius bevarade slägtens
karakter af prestslägt, men sedermera har ståndscirkulationen
blifvit sådan, att ingen, som bär namnet Svedelius, nu
bekläder något presterligt embete. Den siste, som det gjorde,
var min broder, Carl Jakob Svedelius, som dog 1884.
En bland de många barnbarnen i domprostfamiljen var
min fader, Jakob Michael Svedelius. Hans väg genom verlden
var sådan, att han i sina yngre år var universitetslärare
i Upsala, men öfvergick till kyrkans tjenst och blef kyrkoherde
i Köping, således samma pastorat, som hans farfader
hade en tid innehaft. Från Köping blef min fader befordrad
till pastoratet Leksand i Dalarne, men dog före tillträdet (1834).
Under min uppväxande ålder kunde jag räkna åtminstone
femtio personer, som voro mina sysslingar, och åtminstone ett
dussin kusiner, barn af mina föräldrars syskon. Onklar och
tanter funnos dessutom en hel hop, så mycket mera som jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
