Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Första barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så alldeles jemn och flack var slätten icke, att ej der
funnos stensamlingar, som kallades berg. En sådan upphöjning,
benämd Galgberget, hade en egen kuriositet, i det att
der uppe lågo tre stora metallkanoner. Jag såg dem många
gånger och undrade, likasom jag ännu undrar, huru de kommit
dit. Berget är visst icke högt, men ganska betydliga krafter
måste dock fordrats för att forsla dit de tunga metallstyckena.
En sägen förmäler, att kanonerna skulle blifvit
uppförda på berget i anledning af en strid med norrmännen
under något af Sveriges dansk-norska krig. Jag kan icke uträkna,
huru under dessa krig någon strid med norrmännen
kunnat ega rum vid Köping, men om ryktet har någon sanning,
så har ödet lekt en lek med Köpingsboarne, ty då i Köping
firades en fest år 1864, med anledning att Sveriges och
Norges förening hade räckt i femtio år, och, högtiden till ära,
dundrande skott lossades ur de gamla kanonstyckena, sprang
en af dem sönder, så att de nu blott äro två.
Från Galgberget utbreder sig en rätt vacker utsigt, och
strandvägen utmed ån nedanför staden är alls icke ful, men
Köpingsboarne på min tid värderade alls icke denna promenad.
De tycktes hafva fått en förtviflad föreställning, att deras stads
omgifningar skulle vara fula. Den enda belägenhet, som erkändes
vara vacker, var den s. k. Djurgården med Kråkholmarne
och Plantersbacken, med hvilka namn betecknades en
temligen vidsträckt löfskogbeväxt mark på Mälarstranden nära
Köpingsåns utlopp. Men dessa ställen lågo på betydligt afstånd
från staden. Jag kom sällan, om någonsin dit.
Ofvanför staden hade slättbygden sin gräns ej särdeles
långt bort. Vestmanlands slättbygd har en lång utsträckning
i öster och vester, mellan gränsen mot Upland vid Sagån öster
om Vesterås och gränsen mot Nerike vid skogen Käglan vester
om Arboga, men samma slätt är icke mycket bred i söder och
norr mellan Mälaren och skogsbygden. Man räknade en fjerdedels
mil från Köpingsåns utlopp i Mälarfjärden Galten till
staden Köping och en annan fjerdedels mil ofvanför staden,
till dess man fick se landet antaga natur af skogsmark. Der
fans på gränsen mellan slätten och skogen en mycket hög
kulle, hvilken ansågs vara en ättehög, i hvilket fall den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
