- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
17

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Första barndomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»koncentrerad» fosterlandskärlek. För mig framställa sig dessa
föremål på ett sådant sätt, att jag tycker det skulle vara ett
grufligt svårt öde att nödgas lefva utanför Sveriges gränser.
Jag kan icke annat förstå, än att saknaden af fäderneslandet
skulle kännas hos mig likt ett bittert sting midt i det gladaste
lif, under den yppersta framgång i främmande land. En
annan sak är visserligen att på resande fot besöka främmande
länder. Men mitt sätt att fatta fosterlandskärleken är verkligen
sådant, att jag aldrig har känt någon synnerlig åtrå att
få göra någon längre utrikes resa. Tillfällen dertill hafva icke
saknats, men jag har låtit dem gå mig förbi. Men Sveriges
land har jag längtat att lära känna; jag har rest mycket i
Sverige. Jag har velat se mitt fädernesland i dess särskilda
vinklar och vrår. Men Rom och Paris och dylika ställen kan
jag umbära. Jag känner en isande köld, huru jag skulle gå
i de stora, utländska städerna och ej höra ett ord af svenskt
tungomål. Stora, vackra, märkvärdiga saker skulle jag få se,
men aldrig skulle jag der få erfara den fridens glädje, kärlekens
känsla, som jag känner när jag färdas i dessa trakter,
der hvarje buske hviskar om min barndoms frid och lycka.

*



Öfvergår jag nu till min barndoms lefnadsminnen, så må
jag börja med året 1821, som gjorde epok i min lefnad, om
så förhåller sig, som jag vill minnas, att jag på det årtalet
begynte lära läsa. Jag var då fem år gammal. Mina föräldrar
hade således icke brådskat med undervisningen; det hörde icke
till deras uppfostringssätt att med afsigt framdrifva en förtidig
utveckling. Om jag rätt minnes, var min mor den, som lärde
mig bokstäfverna, men sedan var min faster den egentliga
lärarinnan i stafning och innanläsning. En och annan gång
sattes jag att öfva mig under ledning af min bror, som vid
den tiden var en gosse om nio år, men den läsningen gick ej
rätt bra. Vid den ålder vi hade, den ene nio år, den andre
fem, passar den ene brodern icke rätt bra till lärare åt den
andre. Den första bok, i hvilken jag läste på egen hand, var
psalmboken af år 1819, som på den tiden var en ny bok.
Psalmen n:r 481: »Hvar är den vän, som öfver allt jag söker?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free