Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnades ris, blott flata handen. Annat tuktomedel behöfves icke
på en späd varelse, men stor vigt ligger derpå, att tukten tillämpas
i sin rätta tid och ingalunda hänskjutes till den ålder,
då barnet har lärt sig att, såsom det säges, »förstå» något.
Låter man det lilla barnet få hafva sina odygder och utveckla
sina karaktersfel, så blifver det sedermera fåfäng möda att
tala förstånd med det stora barnet. Ondskan har då slagit
rot, och roten uppryckes icke med moralpredikningar. Men
en måttlig aga, gifven med sans och ej i vredesmod, rycker
upp roten, som ännu icke har hunnit sätta sig riktigt fast
hos en liten unge. När det svider i det späda skinnet, så vet
barnet, att det har gjort sådant, som ondt och orätt var. Det
aktar sig för den saken en annan gång, och när tiden kommer,
då förståndet begynner skilja rätt från orätt, är den
onda roten icke inrotad. Detta uppfostringssätt, förståndigt
tillämpadt, innebär alls icke något barbariskt strykregemente.
Det behöfves icke mycket stryk, så framt icke barnet är i
ovanligt hög grad elakartadt. Men hvad beträffar en mera
framskriden ålder, vore det en förskräcklig sak, om en stor,
lång pojke skulle vara så grufligt vanartad, att platt icke
annat än stryk förmår hålla honom någorlunda i skick.
En annan regel, som följdes i min uppfostran, var att
icke allt för tidigt sätta bok i hand på barnet. Det är farligt
att drifva ett barn till en förtidig utveckling. Detta var
af så mycket större vigt i afseende på min person, förty jag
var af naturen danad för mycket hastiga framsteg. Hade
denna min fallenhet blifvit med konstens medel pådrifven,
kunde jag blifvit alldeles förolyckad. Men nu användes inga
pådrifningsmedel. Jag blef i alla fall en brådmogen gosse,
men sådan blef jag derför, att jag var så anlagd af naturen;
min uppfostran var icke derpå beräknad. Men sedan jag var
kommen till den åldern, att bok dock sattes mig i hand, blef
jag hållen till strängt arbete. Jag skall tala mera derom
längre fram.
Med den uppfostran jag enligt nu beskrifna grunder fick,
var jag räddad från all fara att blifva hvad man kallar ett
bortskämdt barn. Det klemiga morsgriseriet var och förblef
fullkomligt främmande för mig; jag blef deremot i sannaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
