Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening hållen i tukt och Herrens förmaning. Dertill hörde
en annan lefnadsregel, som har lemnat djupa spår hos mig.
Regeln lydde så, att pojken skulle lära sig att passa upp på
sig sjelf. Det var mig icke tillåtet att lemna en rock eller
ett par stöflar åt en piga eller en dräng för att borstas eller
blankas. Sådant arbete skulle jag förrätta sjelf, vid risk af
tillrättavisning, om jag icke höll mig snygg. Det kan väl så
varit, att ett eller annat undantag fick passera, men undantagen
upphäfde icke den hvardagliga regeln. Jag har från
min barndom lärt mig att passa upp på mig sjelf, och denna
vana har hos mig alstrat den egenskapen, att jag nästan
hatar all uppassning. Jag har bildat mig en lefnadsregel,
som lyder så, att man aldrig bör låta någon annan menniska
göra det, man sjelf kan göra lika bra. Ty det är sant, som
ordspråket säger, att »sjelf är bästa drängen». Nu mera, i den
ställning hvari jag vid äldre år befinner mig, har jag visserligen
lärt mig, att kläderna blifva bättre borstade af en tjenarinnas
hand än af min egen, men jag inskränker uppassningen
till det minsta möjliga. Skall jag köpa en småsak i
en handelsbod, så går jag mitt ärende sjelf, skall jag lägga
ett bref i en breflåda, så gör jag det med egen hand. Så
gör jag, ehuru jag finner dessa göromål tråkiga och ehuru de
kunde göras lika säkert och bra genom budskickning. Men
den tanken, att en tjenande person kunde gå i mitt ställe,
faller mig aldrig in. Blott i stort nödfall begagnar jag uppassning,
t. ex. då jag skall fortskaffa stora korgar, fulla med
böcker, mellan min bostad och de offentliga biblioteken, men
det händer också, att jag går mig svettig och trött, bärande
sjelf de tunga böckernas bördor af och an, från och till biblioteket.
Ty det är en inbiten idé hos mig, att jag skall göra
allt med egen hand, så vidt jag det förmår.
En annan lära, som jag fick praktiskt inlära, var, att jag
skulle kunna, när så fordrades, umbära njutningar och nöje,
d. v. s. beherska mina böjelser. Detta är icke så att förstå,
som skulle det varit mig förmenadt njuta min späda ålders
glädje. Detta fick jag alldeles tillräckligt, men jag skulle lära
mig att glädjas med måtta, att kunna efter omständigheterna
roa mig eller umbära nöjet, allt i sin rätta tid. På detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
