Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på golfvet, så var sällheten dubbel. – Mina dockor skötte
jag mycket aktsamt och fantiserade i hop långa historier
om dem.
Inne i barnkammaren trifdes jag mycket godt och hade
ingen lust för stojande lekar. Håg för kroppsrörelser hade
jag icke heller och var i allt sådant mycket otymplig. Smaken
ändrade sig väl till en viss grad, sedan jag var blifven något
äldre och var utkommen i skolkamratlifvet, men bullersamma
lekar blefvo dock aldrig mitt nöje.
Deremot var jag mycket road af sagoberättelser. En
trotjenarinna, som hade varit min amma, förnöjde mig med
denna själaspis. Hennes person bör äfven oafsedt sagoberättelserna
ihågkommas i mina anteckningar, ty hon hörer till
mina verkligen dyrbara barndomsminnen, och hon är ett föremål
för min tacksamhet, så vidt som en sann och oegennyttig
tillgifvenhet har att fordra ett återsvar. Hon omfattade mig,
det forna ammbarnet, med en varm kärlek; hon hade egna
barn i lifvet, men jag tror, hon egnade sin moderskärlek lika
mycket åt mig som åt dem.
Denna qvinna, madam Westerholm, var den person, som
gaf första väckelsen åt mitt sinne för historisk framställning.
Ty sagorna voro en art historia, fastän diktad. De handlade
om vidunderliga äfventyr, trolldomsväsenden, hafsfrun, som
bortröfvade menniskornas barn o. s. v. Sådant slog an, jag
lyssnade till sagorna med större uppmärksamhet än någonsin
sedermera till lärda föredrag från den akademiska katedern.
Och berättelserna fastnade i minnet, så att jag kunde berätta
dessa sagor för andra barn. Med inbillningskraftens
tidiga verksamhet följde minnets. Men under tidens lopp har
minnet svikit mig, så att jag nu ihågkommer sagornas innehåll
blott mycket ofullständigt. Detta förargar mig, ty det
skulle vara intressant att kunna eftersinna, om der fans i dessa
sagor någon gnista poesi.
Nöjet var stort att få berätta dessa sagor för lekkamraterna.
Det var ofta mitt förslag, när barnen lekte, att nöjet
skulle bestå i att tala om sagor, och jag var då gemenligen
sagoberättaren. Ju vildare, hemskare, rysligare dikterna voro,
desto roligare fann jag dem. Och jag stannade icke vid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
