Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gammal upplaga från 1500-talet, försedd med träsnitt.
Det roade mig mycket att betrakta dessa taflor och höra min
far förtälja hvad de förestälde. Innehållet förklarades med
tillbörlig urskilning, så att täckelse lades öfver vissa delar,
hvilka icke voro lämpliga för ett barn. Det gör mig ondt,
att jag icke har qvar boken, ty barndomsminnet är kärt.
I allmänhet var jag mycket road af »målningsböcker»,
med hvilken benämning jag menade böcker med taflor, träsnitt,
kopparstick o. s. v. En sådan bok, en stor foliant på tyska
språket, fans i huset och genombläddrades flitigt. Af innehållet
förstod jag icke ett ord. Boken försvann vid familjens
flyttning från orten efter min faders död. Jag befann mig
då i den ålder, då barndomsminnena vika undan, och sedan
dessa minnen åter blifvit lefvande, saknar jag den gamla
boken.
När jag besinnar den glupskhet, hvarmed inbillningskraften
fråssade af sina födoämnen, kan det nästan förundra
mig, att jag ej var särdeles mycket mörkrädd, såsom barn
ofta äro. Alldeles främmande för denna känsla var jag väl
icke, men hon beherskade mig ej. Jag minnes blott, att när
jag var blifven så gammal, att jag gick i skola och ställets
belägenhet var sådan, att lämpligaste gångvägen sträckte sig
öfver kyrkogården, som var begrafningsplats, gick jag alltid
den vägen vid dagsljus, men när jag skulle gå hem från skolan,
sedan det var blifvet mörkt på aftonen, begagnades alltid
en annan väg. Jag erkände icke för mig sjelf, att jag var
rädd, men jag gick icke öfver de dödas grafvar i mörka qvällen.
Och en fantasibild, som mycket förskräckte mig, var att
vara innestängd i en kyrka nattetid. Men i alla fall, särdeles
mycket mörkrädd var jag icke, men den mindre grad af mörkrädsla,
som fans, bibehöll sig mycket länge. Gymnasisten i
Vesterås, den fjortonårige ynglingen, var nästan mera mörkrädd,
än den lille gossen hade varit. Att jag icke var vidskeplig
hade väl sin grund till någon del i den flegmatiska
beståndsdelen af mitt lynne, men ännu mera i den bastanta
undervisning, som blef mig gifven i sedligt och religiöst hänseende.
Jag hade hufvudet fullt af trollerier och spökhistorier,
men jag hade också fått den sanningen mycket starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
