Print (PDF) - On this page / på denna sida - III. Senare delen af min barndom och början af ynglingaåldern, öfver hufvud betraktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSNING AF SKÖNLITTERATUR. 55
och Ryssland år 1809 hade ämnat dela Sverige sig emellan
med Motala ström till gräns, tyckte jag visst, att detta skulle
varit ruskigt, men för min egen del skulle det varit en tröst,
att jag bodde norr om Motala ström, så att jag skulle blifvit
ryss och sluppit blifva dansk. Jag erinrar mig detta såsom
ett exempel, hurudan den fosterländska känslan kunde vara
beskaffad hos en uppväxande ungdom på 1820-talet. - Skan-
dinavismen var icke uppfunnen på den tiden.
Hvilka intryck Sveriges historia hos mig gjorde, kan jag
skönja deraf, att bland Sveriges framfarna konungar hyste
jag den största vördnaden för tre, Gustaf den förste, Gustaf
den andre Adolf och Carl den elfte, men Carl den tolftes-för-
tjusningen har aldrig slagit an på mig, hvarken i min barn-
dom eller sedermera.
Hemma i Sverige tilldrog sig icke mycket, som gaf mig
något att tänka på. Jag hörde mycket talas om Göta kanal j
som var under byggnad. Ett och annat hörde jag också om
den s. k. skeppshandeln, men utan redigt sammanhang. Den
kungliga familjens personliga förhållanden intresserade mig
mycket, särdeles kronprinsen Oscars trolofning och det furst-
liga bröllopet (1823) samt allt, som angick den unga kron-
prinsessan. Mycket fägnade mig drottningens återkomst till
Sverige (1823), och jag delade den allmänna glädjen, när bud-
skapet kom, att en tronföljare var född (konung Carl XV).
Vare allt detta sagdt om min historiska läsning och mina
funderingar i politik. Men jag hade väl annat att läsa och
att fundera på. Jag blef tidigt hemmastadd i skaldekonstens
verk, väl icke i den meningen, att jag skref vers - Gud bevare,
det har jag visst aldrig gjort -, men jag läste vers och vitter
prosa. Två författare hade stor makt öfver mig och hafva
så ännu; den ene är Walter Scott. den andre är Tegnér.
Jag skulle, om jag talade om min mera framskridna ålder,
kunna tillägga en tredje. Ger/er, och en fjerde, Tocqueville,
men nu i min mycket tidiga ålder kommo dessa båda icke i
fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
