Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IV. Skolgosselifvet i Vesterås 1825 - 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla handarbeten, hade mycket svårt att få brasan att brinna.
De andra gossarne dels skrattade åt mig, dels tyckte synd om
mig. Jag var helt olycklig. Eländet räckte en vecka, men
det var ingen säkerhet, att icke turen kunde gå laget omkring
och kommo tillbaka, innan terminen var slut.
Dessa minnen från skolinrättningen på 1820-talet synas
mig icke sakna ett visst intresse för olikheten med den tid,
som nu är, sedan sextio år förflutit och våra läroverk blifvit
väldeligen omruskade.
*
Men nu skall jag tala om annat. – Min lefnad var så
inrättad, att jag bodde och vistades hos min farmor, som var
bosatt i Vesterås. Hos henne mådde jag naturligtvis mycket
godt. Min farmor var ett i hög grad vördnadsvärdt
fruntimmer, åter ett bland exemplen, att fruntimmer med verklig
bildning kunna finnas utan skolstudier och dermed förenade
talanger. Men en talang hade min farmor, nemligen att
hushålla med det lilla, så att det blef så, som det skulle varit
stort. Hon var i detta afseende verkligen märkvärdig. Hon
blef i sin medelålder enka med sju barn, bland hvilka äldste
sonen, som var min far, var den ende, som var så långt
kommen, att han kunde nätt och jemt försörja sig sjelf. Huset
var fattigt, smulorna, som samlades efter nådår vid Elfdals
pastorat, användes till inköp af en gård i Vesterås, der min
farmor förblef boende i nära fyratio år (1806–1844) till sin
död vid åttioåtta års ålder. Tillgångarne voro ytterst små,
men med dem hushållades så, att der aldrig var någon brist.
Det är sant, att på den tid, som mitt minne omfattar, befunno
sig hennes söner i en sådan ställning, att de skulle kunnat
understödja sin mor, men detta behöfdes icke. Väl brukade
mina föräldrar, när de i sitt stora hushåll slagtade något
kreatur, skicka till farmor ett och annat af matvaror, men
detta var blott smakbitar för ro skull.
Min farmor hade alltid sin yngsta dotter hos sig, så att
hushållet bestod af de båda fruntimren. Lifvet derstädes var
naturligtvis mycket enkelt, men umgänge saknades likväl icke.
Vi hade slägtingar i staden, brorsbarn och systerbarn af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0073.html
