- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
69

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Skolgosselifvet i Vesterås 1825 - 1828

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

terminsbetyg, på hvilka jag satte stort värde, ty ärelysten var
jag, ehuru icke egentligen fåfäng och icke öfver höfvan
egenkär. Första terminen fick jag, bland i allmänhet vackra betyg,
dock i ett ämne endast betyget »försvarlig». Detta förargade
mig, ej så, som skulle jag ansett mig värd ett högre betyg
– så egenkär var jag icke –, men det retade min ambition,
att jag icke skulle vara åtminstone »godkänd» i alla ämnen.
De följande terminerna slapp jag det försvarliga, och sista
terminen hade jag i alla »berömlig». Då stod jag på ärans
höjd, och derpå blef jag gymnasist.

Att vara skild från föräldrahemmet medförde ingen bitter
känsla, ty jag trifdes godt, der jag var. Men obeskrifligt roligt
var det likväl att få resa hem vid terminens slut. Jag
trifdes både hemma och i skolan. Jag kan nästan säga, att jag
hade två hem, ett hos mina föräldrar i Köping och ett hos
min farmor i Vesterås. Det hände också någon gång, att
föräldrarne kommo på besök och tillbragte en och annan dag
hos farmor, och då var glädjen stor, i synnerhet en gång under
den första terminen, då man hade hållit hemligt för mig, att
ett sådant besök förestod, så att det blef en fullkomlig
öfverraskning. Det ögonblick, då jag helt oförtänkt fick höra min
mors röst – hon ropade mig vid namn, när vagnen körde in
på gården –, gjorde ett intryck, som jag ännu tycker mig
erfara, när jag tänker derpå. Det låg en alldeles egen klang
i det ljudet.

En sak var dock mycket svår, den rysliga kölden i
domkyrkan
. Det hörde till ordningen, att skolungdomen skulle
bevista hvarje högmessogudstjenst med predikoförhör i skolan
efteråt. Då stark vinterköld inträffade, frös jag erbarmligt. –
Penalismen under det första året var icke heller behaglig, ty
ehuru jag icke flck särdeles många handplaggor, skulle jag
väl dock hellre sett att jag icke fått några alls. Jag har sagt,
att en pojke bör kunna tåla stryk, om det icke blifver allt för
mycket, och jag tålde det jag flck, men nog delade jag
menniskors vanliga tycke, att det icke är roligt få stryk.
Lägger jag härtill den plågsamma svårigheten att vara cursor
och vicarius, så har jag nämt det, som var tråkigt i mitt lif.

Men jag hade också mina nöjen. Den gamla lusten att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free