Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en man med hjerta. Jag besökte honom flere gånger under
senare tiden, och han bevisade mig mycken godhet. Det var
för mig en verklig hugnad att få se Scheringson såsom
jubelmagister vid min egen promotion (1839).
Lektor i grekiska och ebreiska var Johan Norman, en
till åren kommen man, ehuru ej så gammal som Scheringson.
En grundligare undervisning än Normans kunde aldrig finnas,
men grundligheten gick till öfverdrift, så att vi ej kommo
långt. En hel timme kunde åtgå för en enda vers i ebreiskan
eller några få rader i grekiskan. Normans mening måste
varit, att lektionerna skulle blott vara en inledning till
sjelfstudium, och så gick äfven jag till väga; jag läste nu Xenofon
för mig sjelf under julferierna, då jag var i öfre cirkeln. Lektor
Norman var också mycket sjuklig, han led emellanåt af
stenplågor, och då voro lektionerna instälda hela veckan och
kanske längre. Vi hade då full frihet att gå och »slå dank».
Norman var för öfrigt en aktningsvärd man, och der var
ordning och skick under lästimmarne.
Filosofi, d. ä. logik, psykologi och moral, läste jag för
lektor Gustaf Nibelius, som var en lärare af yppersta slag.
Hans person gjorde hos mig ett oförgängligt intryck, och der
fans i hans sätt att meddela undervisning en klarhet, redighet,
bestämdhet, som gjorde det omöjligt att icke förstå det
som sades, i fall man hade någon gnista förstånd, och respekten
var sådan, att vi sutto i hans lektioner såsom fastlästa
bilder på bänkarne. Försökte någon att göra annorlunda,
så hade Nibelius en blick och ett kraftord, som bragte
okynnet på skam. Han hade i sina yngre år vistats en längre
tid i England såsom lärare för svenske ministerns, baron
Rehausens, barn och hade deraf fått vedernamnet »engelske
dalkarln», hvilket namn icke passade illa. Nibelius var född
dalkarl och hade ett stort stycke dalkarlshumör, förenadt med
sådana egenskaper, som man har brukat anse tillhöra den
engelska karakteren. Han var styfsint, stolt och stel, men
med en viss ridderlig ädelhet i sinnelaget. Jag betraktade
honom med en känsla af verklig kärlek, vördnad och
beundran, blandad med en viss känsla af blyghet. Nu var
han också personlig vän med min far och besökte hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
