Print (PDF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 SUBÖRDINATIONEN.
säkerhet, att icke den oblida domen kunde vara grundad på en
blind fördom och ett löst tycke. Saken hade verkligen två
sidor: det råa öfvermodet, som var en ful sak, och den ung-
domliga idealismen, en hängifven entusiasm för sanning och
rätt, som var en god sak. Och att de yngre flngo lära sig
att krusa något litet för de äldre kunde intet skada.
Men subordinationen med alla sina missbruk hade dock
en verklig moralisk grund. Detta ’visade sig deruti, att om
någon, som hade sträfvat igenom sin pliggtid och således nu
skulle blifva strykgifvare och ej stryktagare, dock skämde ut
sig med något verkligt svinen, kunde det hända honom, att
han blef genom kamraternas dom »satt under subordination»
i likhet med pliggarne. Detta vederfors en person under min
tid. En annan gång hände det, att ett par, som verkligen
voro dåliga varelser, dömdes till en utomordentlig afbasning,
icke med örfilar på det vanliga sättet, men med stut. -De lades
framstupa på ett bord, hvarefter några bastanta näfvar läto
björkriset dansa på deras bakdelar. Detta betraktades såsom
mycket skamligt, förutom att det sved i skinnet genom byxorna.
Men hvarför icke anmäla sådana syndare hos rektor?
Nej bevars! angifva en kamrat hos lärarne, sådant skulle an-
setts ovärdigt, stridande mot all »esprit de corps», allt begrepp
om kamratskap.
En gång voro vi på väg att råka illa ut. En bland plig-
garne sjuknade i en svår bröstsjukdom och var nära döden.
Orsaken ansågs vara, att han hade fått några knuffar i ryggen,
hvilka skulle verkat skadligt på ett af naturen svagt bröst.
Något stort öfvermått af stryk hade han icke fått, men nu
íingo vi höra, att om han dog, hade vi slagit ihjel honom.
Lyckligtvis dog han icke; sjukdomen lät sig botas, men saken
föranledde dock en ransakning af lärarekollegium, och en, som
lärer varit en hufvudperson i coetus den gången, blef dömd
att skiljas från läroverket, men biskopen i sin egenskap af
eforus lärer ansett sig ega en viss benådningsrätt och befriade
den domfälde ynglingen från straffet.
Skulle man tro, att subordinationen eller, om man vill
säga, penalismen blef efter detta uppträde förbjuden af lärarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
