- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
84

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvar och en, när han uppropades, stannade vid ingången till
koret midt för katedern, hvarefter notarius gymnasii uppläste
en s. k. skrapa, d. v. s. en af någon bland superiorerna
författad karaktärsteckning öfver den förevarande pliggpersonen,
hvilken nu fick höra sig föreläsas sina olater och fel, dock
äfven med beröm, i fall han ansågs hafva några goda
egenskaper, allt efter omständigheterna. När skrapan var uppläst,
flck den skrapade pliggen taga plats bland superiorerna och var
nu »förenad» med dem. Så gick det undan för undan, till
dess den sista pliggen hade varit framme. Men då stego alle
samman, superiorer och pliggar, upp på bänkarne och
marscherade af och an med steg från bänk till bänk i den långa
salen, sjungande en vers, så lydande:

Ȁlsken frihet och fosterland,
Knyten det fastaste brödraband,
Ty naturen har befalt,
Att vänskap öfver allt
Skall hyllas och för vänskap hjertat aldrig bli kallt.
Naturens lag
Den gillar jag;
Och alle, och alle
Medborgare, förenade,
skall hålla
Både vänskapen och friheten och aldrig darra,
När de se despoternas palats.»


Poesien var klen, men sången gick af hjertans grund, och
dermed var den stora handlingen fulländad.

Med denna sång förhöll sig för öfrigt så, att visan
aldrig förekom i sångöfningarna, men i april månad, då tiden
för pliggarnes förlossning nalkades, brukade superiorerna sjunga
de anförda orden, medan de spatserade på bänkarne.
Meningen var, att pliggarne, der de sutto raka och stela på sina
platser, skulle uppfatta orden och melodien, så att de skulle
kunna taga del i sången, när deras stund var kommen. Eljest
fans en annan visa med begynnelseord: »Skommare! har du
några pliggar?» Denna visa var ämnad pliggarne till hån och
försmädelse, men när sången började ljuda: »Älsken frihet
och fosterland!» då visste den trälbundna hopen, att
förlossningen stundade.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free