- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
89

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att vara skrifna af en 13–14-årig gosse äro de ej illa
tillhopakomna. Jag hade mycken lätthet att gifva uttryck i
skrift åt mina tankar. Nog var der något af hvad man
kallar bombast, men ej så mycket, som man skulle kunna förmoda
af en trettonårig gosse, som lekte vältalare. Tankarna åter
voro sådana, att när jag skref äreminnet öfver Napoleon, var
jag ingen oinskränkt beundrare af den store mannen; jag skref
både godt och ondt om honom.

Men jag har äfven en annan skriföfning i behåll från min
gymnasiitid. Detta papper har ett eget intresse för mig, ty
det utgör ett vittne om den sinnesriktning, som uppfylde mig
under denna del af min ungdoms tid. Det vittnar om min
hängifvenhet åt ungdomens idealer. Förhållandet var följande.

Det hörde till goda tonen bland oss, att det skulle vara
något högt och betydelsefullt att vara gymnasist. Detta var
icke endast pojkhögfärd, det var en ärelystnad af den bättre
arten, som sätter sin ära i att verka för höga ändamål. Vi
hade, jag och några mina kamrater, en mycket stor
föreställning om kamratskapets sjelfuppfostrande kraft, och vi voro
bedröfvade öfver den dåliga uppfostran, en del af kamraterna
gåfvo sig sjelfva. Härtill kom nu äfven det djerfva
verksamhetsbegäret hos en frisk ungdom. Det var i vårt tycke ett
stort fel att blott lefva beskedligt och för öfrigt låta verlden
gå sin gång. Vi ville egna oförtruten möda åt det allmänna
bästa inom vår krets, d. v. s. att vi ville arbeta för
utvecklingen af en god, sedligt ren allmänanda på gymnasium. Ett
förbund skulle bildas med afsigt att omgärda de nykommande
pliggarne, draga dem undan de onda förföljelserna och hålla
sedlighet och dygd vid lif i ynglingakretsen. Meningen var
mycket god, den var verkligen vacker, det gläder mig på mina
gamla dagar att veta, det jag i min gryende ynglingaålder
var sålunda sinnad. Men sättet, huru den goda saken skulle
tillgå, var alldeles oklart. Alltsamman var blott ett uttryck
af ungdomens kärlek för höga idealer [1]. Det sjuder och kokar
i hjertat, mycket är omoget, opraktiskt, alldeles ogenomtänkt,
men entusiasmen brinner. Nu skref jag ett slags program
för det tillämnade förbundet; den skriften stannade hos en


[1] Se skriften: »Afsked från studenterna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free