Print (PDF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 LE MOINE.
men var nu återkommen till Sverige och reste omkring i
landsortsstäderna för att måla porträtt, hvilket han gjorde, väl
icke med någon stor artistisk talang, men med mycken för-
måga att träffa likheten. Han fick god afgång på sina por-
trätt, ty han målade för godt pris. Le Moine uppehöll sig i
Köping någon tid; han uppsökte mina föräldrar och blef snart
hvardagsgäst i huset. Jag såg honom, då jag var hemma
under påskferierna, och hans person gjorde på mig ett det
lifligaste intryck. Saken var den, att Le Moine var en mycket
intressantare person i ett annat afseende än genom sitt porträtt-
måleri; han sysselsatte sig med religiösa betraktelser i en
starkt utpreglad mystisk rigtning; han var förfaren i den
animala magnetismen, och han var mera än detta, han var
andeskådare. Le Moine trodde fullt och fast, att han hade
besök af varelser från andeverlden. Med denna sinnesförfatt-
ning stämde godt öfverens, att han hade sitt minne fullt af
mystiska berättelser om andeuppenbarelser o. s. v. Hela afto-
nen kunde förflyta under sådana berättelser och dermed föl-
jande förklaringar, och Le Moine hade mycken förmåga att
berätta med verklig talang. Detta blef nu något för mig att
höra på. Jag slukade hvarje ord med glupskaste begärlighet.
Le Moines berättelser och tal blefvo icke utan inflytelse på
mitt sätt att betrakta de öfversinliga tingen, ehuru jag aldrig
blef någon bestämd anhängare af hela hans lära. Men han
var en fullkomligt ärlig man och talade af öfvertygelse.
Det ena året går in på det andra. Fortsättningen af min
bekantskap med Le Moiwe hör både till hösten 1830 och
våren 1831. Jag hade sett honom, jag hade hört honom i
familjekretsen, men nu blef min bekantskap med honom ett
umgänge på två man hand eller, noga sagdt, på tre, ty han
var nu åtföljd af sin dotter, ett ungt fruntimmer om tjugu
års ålder, således ingalunda jemnårig med mig; hon var sex
år äldre. Le Moine hade nu slutat måla köpingsbor, han
målade nu vesteråsbor. Jag återsåg honom under lästermi-
nerna i Vesterås, och jag hemsökte honom med täta besök,
hvilka han icke ogerna mottog. Jag satt ofta hos honom hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
