Print (PDF) - On this page / på denna sida - VI. Studentlif 1831 - 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 FÖRSTA INTRYCKEN AF STÜDENTLIFVET.
middagsspisningen kostade vid pass fem riksdaler i månaden,
då jag spisade en tredjedel af en matportion; dermed kunde
jag vara belåten, ty så stora portioner gåfvos i hemtaren. En
smörbytta, en stek eller skinka medfördes hemifrån och lika så
det erforderliga förrådet af knäckebröd. Detta förråd stod
under städerskans vård och utgjorde morgon- och aftonspis-
ningen jemte en spilkum mjölk. Nationsafgiften uppgick till vid
pass tre riksdaler jemte ett par riksdaler vaktmästarelön.
Latinskrifningen hade sitt vissa pris, sju och en half riksdaler,
och då fick jag skrifva huru många skriföfningar jag kunde
medhinna. Under benämningen nöjen är på räkningen upp-
tagen en utgiftspost sex riksdaler. Dessa nöjen bestodo mest
i att emellanåt spisa aftonmåltid ute på värdshus, hvilket
mycket roade mig. Jag kände mig vara en sjelfständig herre,
när jag kom in på ett spisqvarter, satte mig vid bordet, tog
min mat, hvad helst jag ville, och betalade vid disken. Sådant
punschande som bland gymnasisterna i Vesterås förekom ej;
toddy kände jag nästan blott till namnet. De flesta matpor-
tionerna på bättre värdshus kostade tolf skillingar - 25 öre.
Ett särskildt nöje utöfver de sex riksdalerna var nationskalaset
på valborgsmessoaftonen, som kostade 2!/2 riksdaler. -. Stu-
denter voro icke så dyrfödda då, som de äro nu.
Men jag lefde ett tråkigt lif. Tråkigheten kom icke af
det tarfliga lefnadssättet: jag kände icke något behof af ett
yppigare lif, men jag kände behof af ett friskare kamratlif, än
det jag hade. Kretsen från gymnasium var skingrad, blott
en och annan af de gamla kamraterna fans i Upsala; den, om
jag får säga, »stil», som fans i umgänget på gymnasium, i det
att alla tillsamman utgjorde ett sammanhängande förbund,
var alldeles förlorad. Jag saknade bittert det friska ynglinga-
lif, jag hade njutit på gymnasium. Nya bekantskaper fick jag
ej många och ingen, som särdeles intresserade mig. Elere
äldre landsmän drucko väl brorskål med mig på nations-
salen, men med detta punschglas var umgänget både börjadt
och slutadt; de brydde sig ej om mig, och jag var ej påflugen
att hänga mig in på dem. Ett undantag var Wilhelm Park,
som jag kände sedan min barndom, ty han var köpingsbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
