- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
128

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Elfsjötiden och vistelsen på Åsby, 1833 - 1835

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än det förut hade varit; det blef Leksand i Dalarne i stället för
Köping i Vestmanland. För mig sjelf blef vistelseorten på
Elfsjö tills vidare oförändrad. Utsigten till framtida bergning
var dunkel, nådårsinkomsterna af det mycket stora pastoratet
Leksand skulle med förståndig hushållning kunnat lemna
tillräcklig behållning för min mor och min syster, men
sterbhuset var gäldbundet, och det var min mors bestämda
föresats, hvaruti vi, hennes barn, af fullt hjerta instämde, att alla
skulder skulle af nådårsinkomsterna betalas, och först sedan
detta skett, skulle fråga uppstå om behållning för eget behof.
Hade min far lefvat några år längre, skulle den ekonomiska
ställningen genom de stora inkomsterna af Leksands pastorat
ofelbart blifvit ganska fördelaktig, nu dereinot måste, efter
skuldernas betalning, den återstående behållningen blifva
temligen obetydlig. Men någon behållning borde dock i alla fall
uppkomma. Med denna utsigt i ekonomiskt afseende gick jag
framtiden till mötes.

Men oaktadt denna framtid gaf större anledning till
bekymmer än förhoppningar, föll det mig aldrig ett ögonblick
in att hysa en skymt af misströstan. Detta kan man kalla
att tro på Guds försyn, och jag säger ingen osanning, om jag
brukar detta uttryck. Min sinnesstämning hvilade på den
grunden. Men jag uttrycker förhållandet sant och riktigt,
äfven om jag säger: sådan är ungdomens glädje åt lifvet,
ungdomens hopp, ungdomens mod. Blott en sak visste jag
bestämdt: den tanken var mig outhärdelig, att icke hvar man
skulle få sin rätt ur min faders hus; ingen menniska, som hade
en fordran, skulle förlora en skilling.

Och så gick det; allt blef betaldt, men öfverskottet blef
ej mycket.

Ett nytt uppslag, som hotade att blifva det mest
olyckliga, inträffade snart, Jag öfverraskades en dag i slutet af
april tidigt på morgonen af en underrättelse, att ett åkande
bud från Köping hade anländt, medförande ett bref till mig.
Budbäraren var mina föräldrars gårdsdräng, som hade rest
genom natt och dag för att hemta mig hem till min mors
dödsbädd. Hon hade efter hemkomsten till Köping insjuknat
mycket häftigt, och tillståndet var sväfvande mellan lif och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free