- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
137

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTÅNDET. 137

års förlopp fråga mig sjelf: Hurudan var jag vid sexton års
ålder och derefter? Jag minnes det temligen väl.

Jag var mycket utvecklad både till kropp och själ. Krop-
pen var i alla afseenden den fullvuxne ynglingens, ungdomens
alla känslor voro fullmognade. Förståndet, i den mån jag
hade något förstånd, var mycket uppöfvadt; jag var en bråd-
mogen yngling. Jag skall tala mera härom längre fram, när
jag kommer till den tidpunkten, då just brådmognaden hos
mig och hos en viss annan person blef bestämmande för hela
mitt inre lif.

Men hurudan var då den brådmogna personligheten? -
Förståndet var icke särdeles klyftigt, tankeförmågan icke sär-
deles stark. Och dervid har det förblifvit. Jag har svårt
att hålla tanken fäst vid samma föremål särdeles länge,
och när jag skall utarbeta någonting i skrift, kan jag aldrig
genomtänka sammanhanget på förhand, aldrig uppgöra en
detaljerad plan. Dermed sammanhänger det arbetssätt, som
jag ända från min barndom har iakttagit, att studera med
pennan i hand. Jag har i mina dagar skrifvit obeskrifligt
mycket. I min ungdom skref jag oupphörligt anteckningar
ur böcker, som jag läste. Sådana anteckningar skrifver jag
icke numera, men om jag skall författa en skrift, måste det
ske, icke genom att först tänka ut innehållet och sedan sätta
det på papperet, men genom att skrifva utkast, hvilket sedan
skrifves om igen en och väl flere gånger. Denna metod är
en nödvändighet för mig. Jag hörde en gång en lärd man
(statsrådet Carlson) säga: »Man skall studera först och skrifva
sedan.» Jag gör tvärtom, jag skrifver först och studerar
sedan, men jag studerar dock, och derefter arbetar jag igenom
skriften å nyo. När jag bogynner mitt arbete med pennan i
handen, kan det nog blifva »si och så» med logiken, men
ofruktbar blifver tankeverksamheten icke; idéerna, om jag så
får kalla mina infall, flyga fram, stundom med en sådan fart,
att handen, som för pennan, har svårt att följa dem i flygten.
Detta var förhållandet i mina yngre år, hvarom mina första
föreläsningar från katedern buro vittne. Numera har jag
lärt mig någorlunda styra vingarna i flygten. Men i min ung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free