- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
138

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l 38 TANKSPRIDDHETEN.

skull, när jag förde pennan, alldeles oläsligt, så att jag icke
kunde läsa, det jag sjelf hade skrifvit, så framt jag icke genast
företog en renskrifning. Och det samma händer mig ännu
styckevis.

Med tankeförmågans flygtighet följde tankspriddheten.
Jag har talat derom, när jag talade om min barndom. Denna
egenskap har följt mig genom hela mitt lif. Dock hade jag i
min ungdom mera uppmärksamhet på mig sjelf och min om-
gifning, än man trodde mig om. Men ännu händer det mig
t. ex., att jag i samtal blifver en fåfäng åhörare, ty helt andra
föremål flyga fram i mitt liufvud än de, hvarom samtalet
handlar. Derför duger jag mycket illa att höra högtidliga tal,
föreläsningar från katedern, predikningar i kyrkan. Och till
ledamot af en rådplägande församling duger jag icke.

Men om tankeförmågan i min ungdom var svag och tan-
ken lättfotad, var förmågan dock ingalunda overksam. Jag
var lika som jag skulle varit en liten tänkareande, men haste-
ligen. Derför var jag också mycket road af filosofiens ele-
menter. Och så långt, som de sträckte sig, kunde tanken
åtfölja dem, men längre kom han icke, ehuru, när jag seder-
mera skulle studera fìlosofl bland mina gradualstudier, jag
bemödade mig att låta tanken bearbeta minnets innehåll.
Jag var och jag har förblifvit en mycket ofilosofisk menniska. Det
religiösa intresset var deremot starkt, men utan någon fallen-
het för livad som kan kallas svärmeri. Den kristna sedeläran
sysselsatte mig mycket; jag vägde rättigheter och pligter mot
hvarandra.

Slö och loj var tankeförmågan således icke, ehuru hon
var svag. Med kun slö förmågan förhöll sig så, att jag ansågs
hafva ett flegrnatiskt lynne. Det var dock med den saken
lika som med tankspriddheten, att det såg ut att vara något
mera, än det var. Häftigt brusande känslor hade jag väl i
allmänhet icke, men jag hade en viss känslighet gömd under
en frusen yta. En tår i mina ögon var ytterligt sällsynt, och
jag föreföll mig sjelf så kall, att jag gjorde mig ledsen der-
öfver. Jag kände ett behof af en varmare känsla, och jag
tyckte sjelf, att jag var något träaktig. Men sjelfva detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free