- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
144

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 l »BESKEDLTGHET».

det religiösa innehållet och tillika för den kyrkliga vältalig-
heten. Jag läste Wallins religionstal, så mycket som af den
samlingen var utkommet; jag kunde utantill ett stycke aí
Wallins liktal öfver fru Franzén och lika så ett stycke ur
Rogbergs predikan: »Menniskolifvet en dag».

Jag har nu talat om naturens gåfvor, sådana de voro
mig gifna, och om mitt sätt att bruka dem. Men nu kommer
frågan: Huru artade sig den i sin bildningsprocess befintliga
karakteren? Hurudana voro sederna och sedligheten?

Karakteren artade sig till mycken beskedlighet och mycken
svaghet. Mitt sinnelag ansågs innehålla den egenskap, som i
egentlig mening kallas godhet. Ja, det var så på sätt och
vis. Någon elak pojke var jag verkligen icke. Jag yttrade
nyss, att jag hjertligt unnade alla menniskor allt godt och
tyckte synd om olyckligt folk. Jag hade också mycket svårt
att säga nej, då någon menniska bad mig om något. Jag
var mycket villig att foga mig efter andra menniskor. Denna
riktning i karakteren hade en dubbel orsak, jag kan säga en
tredubbel. Den kom till en del af verklig svaghet, men var
äfven grundad på verklig öfvertygelse om menniskokärlekens
heliga pligt att vara hjelpsam och tjenstvillig, och slutligen
kom äfven beräkningen på vedergällning enligt ordet i den
Heliga skrift: »Hvad l viljen att menniskorna skola göra eder,
det gören I ock dem.» Jag var också mycket angelägen att
få njuta menniskors välvilja och mycket rädd för deras ovän-
skap. Detta bidrog till min föresats att vara vänlig i um-
gänget och aldrig frånstötande. Det höres på denna beskrif-
ning, att bevekelsegrunderna voro blandade. Der fans något,
som var oegennyttigt, men der fans äfven ett stycke, som man
kan kalla egoism, om man vill vara sträng. Onekligen hade
dock denna sinnesart sina goda sidor. Jag säger sant, då jag
säger, att karakteren artade sig till mycken beskedlighet.

Men här var fara för handen, att den beskedliga karak-
teren skulle blifva ytterligt svag. Svårigheten att säga nej
kunde blifva en viljelös medgörlighet att säga ja äfven till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free