Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 BERÄKNING.
Men för att återkomma till »vivisektionerna» på mig sjelf,
så följer nu att betrakta en sak, som har varit en hufvudsak
för mig, nernligen de långa beräkningarna och bemödandet
Om ett jplanmessigt handlingssätt. Jag upprepar hvad jag
har sagt i ett offentligt tal, att det icke är känslan, icke
fantasien, icke snillet en gång, som styr verlden. Detta sker
blott genom förståndets och viljans förenade energier1. S. k.
kanslomenniskor, som lefva af dagens intryck, föreföllo mig
narraktiga, men för sjelfbeherskningens styrka bugade jag mig
med djupaste vördnad. Att kunna efter omständigheterna
kufva sin känsla eller gifva henne sin frihet, tiga eller tala,
icke såsom lusten för ögonblicket bjuder, men såsom nyttigt
kan vara, och att alltid hafva ett bestämdt ändamål för det
man gör, detta var ett handlingssätt, som jag önskade att
kunna följa. Jag har sträfvat derefter; det har tyvärr hän dt,
att jag har fallit ur takten, men jag fortfar ännu att på detta
sätt spela min roll, och den blifver icke utspelad, så länge jag
lefver.
Men någon »öppen» karakter hade jag icke såsom ung
och har det icke såsom gammal. Jag säger någon gång åt
mina vänner, att jag är inbunden och lakslug. Det låter
nästan, såsom de icke ville tro mig på mina ord, när jag så
talar, men det är dock sant, som jag säger, på det sätt jag
förstår saken. Ordet bakslug kan visserligen fattas i en mening,
som jag för min person icke vidkännes, ty någon illasinnad,
falsk räf är jag väl icke; men på visst sätt menad kan be-
nämningen passa. Jag nämner ett exempel, hurudant gry jag
hade i mig i min barndom. Vi voro några gossar i Stenmans
skola, som lekte romare. Vi hade läst romerska historien, och
vi togo namn oss emellan efter de namnkunniga männen i
Rom, en var Cæsar, en var Pompejus o. s. v. Men jag -
hvem var bland de ryktbara männen den, hvars namn jag
ville bära? Icke tog jag namn efter den store hjelten Cæsar,
icke efter den vise och snillrike Cicero o. s. v. Nej, den sluge
Octavianus Augustus, han, som vid aderton års ålder med slug
beräkning förvärfvade väldet öfver den romerska verlden, han
var den. hvars namn jag ville bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
