- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
149

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJELFBEHEKSKNING. 149

Men jag vore dock orättvis mot mig sjelf, om jag sade,
att jag ville likna Octavianus i allt. Min mening var, att en
slughet kan finnas, som icke är illslughet. Mitt syftemål var
att kunna följa långa beräkningar och äfven dölja dem, men
ljuga och bedraga folk ville jag icke och ej befordra det, som
ondt och orätt är. Jag ville göra det, som godt och rätt är,
men detta skulle icke komma fram såsom uttryck af känslans
hänförelse eller en ofrivillig naturdrift, men såsom slutföljd af
ett beräknadt handlingssätt, med begagnande af menniskorna
såsom redskap för ändamålet.

Sådant var mitt lefnadsmål, men i utförandet var jag
klen, ty naturen hade icke gifvit mig sådana egenskaper, som
behöfdes. Jag saknade den erforderliga fyndigheten för att
göra de långa uträkningarna. Och om jag äfven haft den
egenskapen, skulle jag ej blifvit någon farlig person, ty jag
hade sedliga grundsatser, och vid dem skulle jag låta mina
planer bindas.

Och under detta förbehåll anser jag en sådan karakter
vara ganska aktningsvärd. Hufvudsumman är att handla med
förstånd och beherska sig sjelf. Med detta handlingssätt
uträttar man det, som är godt och nyttigt; med att följa
känslor och intryck händer det lätt, att man alldeles bedrager
sig sjelf, åstadkommer ingenting, som duger, men der blifver
villervalla och narrspel. Känslomenniskor kunna vara älskans-
värda, men de blifva lätt beklagansvärda, ty de blifva snart
narrade.

Men jag måste, då jag är inne på detta kapitel, något
närmare förklara mig, íör att undvika elakt missförstånd. Ty
så visst som jag säger mig vara inbunden och bakslug, er-
känner jag mig dock icke vara en skurk. Jag upprepar det
jag nyss sade, att förståndets och viljans energier skola vara
de bestämmande magterna. Jag tillägger nu ur samma mitt
tal, som jag förut har åberopat, följande stycke: »Lycklig den,
som kan styra sin känsla! Han beherskar då äfven sina pas-
sioner och blifver en ledande magt inom den krets, der han
lefver. Om man ej såg dagliga exempel, vore det otroligt,
hvilket stort välde tillhör sjelfbeherskningens lugna kraft. - .-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free