Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ì ÖRBEHÄÍ,LSAMHET. 151
att här finnas två namn: det ena heter sjélfbehersìcning, det
andra heter förställning. Den ena benämningen anses be-
teckna en god egenskap, den andra åter ett elakt karaktersfel.
Nu kommer derpå an, om de båda namnen äro något annat
än namn på samma sak. I sjelfbeherskningen ligger alltid
en viss förställning, ty att en menniska beherskar sig sjelf,
betyder just, att hon undertrycker, undandöljer vissa sidor aí
sinnesstämningen och visar sig icke hel och hållen sådan, hon
verkligen är, eller åtminstone icke sådan, hon för tillfället känner
sig hafva lust att vara. Det är en dygd att så göra, när det,
som man undertrycker eller undandöljer, skulle, om det finge
verka fritt, bära till synd eller till dårskap; den förställning,
som i och med detsamma eger rum, är en skyldighet att iakt-
taga. Och sjelfbeherskningens förställning är en mycket väl
berättigad klokhet, så snart det handlingssätt, jag känner mig
hugad att utföra, men som jag nu undertrycker, och dessa
tankar, som jag undandöljer, skulle, om handlingen gjordes
och tankarne uttalades, verka till skada för något lofligt ända-
mål, för hvilket jag arbetar. Ett elakt fel blifver förställnin-
gen först då, när den består icke blott deruti, att man icke
blott underlåter det, som man icke är skyldig att göra, och
förtiger det, som man icke är skyldig att omtala, men lögnen
framställes, såsom vore hon sanning. Jag är skyldig att icke
ljuga, men jag är icke skyldig att omtala allt, hvad jag vet
sant vara. Det är ett brott att vara lögnaktig, men det är
icke någon dygd att vara dum-ärlig.
Med detta tänkesätt följer, att jag, såsom ung, icke satte
och, såsom gammal, icke sätter något värde på den egenskap,
som kallas öppenhjärtighet. En öppenhjertig menniska blifver
lätteligen en narr. Men från denna art af narraktighet säger
jag mig alldeles fri. Är jag narraktig, så är jag det på ett
annat sätt. En öppenhjertig menniska har jag aldrig varit.
Jag hade, såsom barn, aldrig den seden att gå till pappa och
mamma och tala om allt, hvad jag tänkte och tyckte. Tvärt-
om, det var redan då och det har alltid så förblifvit min sed
att gå ensam och bära tankar och tycken, föresatser och
planer, känslor och böjelser djupt förvarade i mitt hufvud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
