Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSAMHET ÄR SJELFSTÄNDIGHET. 153
huru mycket man må vilja göra allting sjelf, finnes dock gan-
ska mycket, som man ej kan göra sjelf lika bra, som det för
min räkning göres af andra, och då är man tvungen att an-
lita andra menniskors tjenst. Men otvungen gör jag icke
detta. Och hvad umgänget beträffar, så, lika visst som men-
niskors umgänge blifver både nödvändigt, nyttigt och roligt
till en viss grad, händer det likväl, att när umgänget blifver
mycket närgånget, medförer det en viss beroende ställning,
Den dagliga, oupphörliga samvistelsen kan lätteligen blifva ett
besvärligt påhäng, äfven om den, med hvilken man samlefver,
är en välvillig och god vän. Det är sant, som jag hört en
person säga: Nog får jag sällskap, det är svårare att blifva af
med sällskapet.
För mig var s j el f ständigheten så mycket mera dyrbar,
som jag genom hela mitt lynnes beskaffenhet hade mycken
fallenhet att blifva beroende af andra menniskor. Denna sjelf-
ständighet, som jag hade svårt att förskaffa mig, värderade
jag dock ganska högt. Så undfallande jag var i det yttre
umgänget, var jag dock mycket angelägen att få hafva mitt
eget lif för mig sjelf, d. v, s. att jag icke gerna ville lida, att
någon annan menniska lade sitt inflytande i sådana saker,
som blott angingo mig allena. Allt sådant ville jag sjelf och
allena beställa, på min egen risk, om jag gjorde dumt. Objudna
rådslag ville jag slippa. Och jag var sjelf mycket angelägen
att icke lägga min hand i det, som icke angick mig. Jag
tänkte på tänkespråket: »När hvar och en sin syssla sköter,
så går allt väl,ehvad oss möter.» Detta sinnelag behåller jag
ännu i den dag, som är.
Med ensamhetsbegäret följer, att jag icke gerna talar om
hvad jag ämnar göra. Jag talar hellre om hvad jag liar gjort.
Så bör den göra, som klok vill vara. Ty när man ämnar
göra något visst, är det dock gemenligen mycket osäkert, om
det, man ämnar göra, verkligen blifver gjordt. Och då är det
minst sagdt onödigt att hafva pratat på förhand. Ty det är
narraktigt, om det visar sig, att det, som skulle blifva gjord
gerning, blef bara prat. Detta bör i synnerhet gammalt folk
besinna. Ty den, som befinner sig i full fart på utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
