- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
161

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJELFPUÖFNING. 161

har hemtat god lärdom af att uppmärksamt följa rörelserna
i min egen själ, så ock andra menniskors sätt att uppföra sig.
Jag ser på dem, när jag är i sällskap, jag lägger märke vid
det, som de säga eller undvika att säga, och vid hela deras
sätt att föra sig, hvarefter jag gör mina anmärkningar i tyst-
het. Jag har också, i synnerhet vid mina äldre år, företagit
mig att på morgondagen efter en i sällskap tillbringad afton
eftersinna, hvad jag har sagt och gjort eller underlåtit att
säga och göra. Jag anställer på detta sätt ett slags andliga
vivisektioller; jag går till väga, såsom vore jag ett slags jury-
man, som skall gifva sitt utslag: skyldig eller oskyldig. Ut-
slaget blifver olika: den ena gången ett »skyldig» till dårskap
eller öfverilning, och då följer på morgondagen en bastant
s. k. bondånger. En annan gång kan hända, att juryn, d. ä.
samvetet, frikänner mig. Jag råder hvar och en att göra på
detta sättet. Sjelfpröfning är en skyldighet. Är mennisko-
kännedom en vigtig sak, så är det vigtigaste för hvar och en
att lära känna rätt sin egen person. Men man skall gå
skarpeligen till väga och icke pruta med sitt samvete.

Det andra brefvet från min far är skrifvet den 6 sept.
1829. Jag var då tretton år gammal och hade lefvat ett ar
pa gymnasium. I detta brefvet talas om den goda grund-
satsen, som heter på latin: »non scholæ sed vitæ discimus»
(nian lärer ej blott för skolan, men för lifvet). Studierna skola
ej vara riktade blott dertill att med boklig lärdom stänga sig
inne inom sig sjelf; ändamålet bör vara praktisk bildning för
samrnanlefnaden med menmskor. Såsom erforderligt för detta
ändamål nämdes i detta bref kamratumgänget, men med för-
behåll af mycken försigtighet i valet af vänner. .- Detta var
såsom ett eko ur rain egen själ. . Jag hatade hvarje tanke på
att blifva en instängd kammarfilosof. Och i sammanhang med
försigtighet i val af vänner anfördes i brefvet några ord af
den romerske skalden Martialis: »Nemini te facias nimis soda-
lem, gaudebis minus, minusque dolebis», d. ä. att man icke
bör göra sig alltför mycket förtrogen med någon viss person;
om nian följer den regeln, får man väl njuta mindre glädje,
men man slipper också mycken sorg. Detta passade förträff-
ligt för mitt humör på visst sätt. men detta humör var icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free