- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
164

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 ÖDMJUKHET OCH SJKLFSTÄNDIGHET.

mitt lynne icke var otillgängligt, ehuru min egentliga lärdoms-
skola i den läran hörer till en senare lefnadsperiod; kärlek
var ett verkligt behof hos mig, både att gifva och att mot-
taga. - Der talades vidare i brefvet om »ungdomens frestel-
ser» och om »vaksamhet och bön». Jag uppmanades att
bedja Gud om ett rent hjerta och en viss anda, d. v. s. oskuld
och ståndaktighet. Så lydde några ord i brefvet: »Vid hvarje
steg på dill bana, vid hvarje handling eller beslut pröfva ditt
hjerta!» -Detta förnam jag mycket gerna, och jag har prak-
tiserat i överensstämmelse dermed, ehuru kanske icke så
troget och träget, som jag bort göra.

Men brefvet innehöll äfven åtskilligt mera. Jag fick der
läsa dessa ord: »Bevara, så vidt möjligt är, din inre och yttre
sjelfständighet, ditt oberoende af annat än sanning och rätt.»
Dessa ord smakade mycket godt; jag hade ett starkt begär
efter sjelfständighet, och mitt eget begrepp om den saken var
detsamma, som här antyddes. Sjelfevåld, som icke aktar san-
ning och rätt, var ingalunda den sjelfständighet jag menade.
Med sjelfva saken förhåller sig så, att det inre oberoendet af
allt annat än sanning och rätt måste vara oinskränkt; detta
är karakterens sjelfständighet, men för det yttre lifvets obe-
roende ställning kunna inskränkningar ej undvikas; der måste
orden gälla: »så vidt möjligt är». För den sjuttonårige yng-
lingen var det en nödvändighet, att många inskränkningar
måste tålas. Det var visst icke min fars mening att göra
mig stursk och uppstudsig; han hade min sann lärt mig helt
andra läror. Och han talade ju i samma bref om ödmjuk-
hetens dygd. Men äfven med all undergifvenhet under lag
och skick, all anspråkslöshet inför Gud och menniskor kan
dock finnas en yttre sjelfständighet, som består deri, att ej
blott tanken, öfvertygelsen, viljan, men äfven handlingen blifver
oberoende af andra inflytelser än de, som nämdes, sanning och
och rätt. Det var till denna sjelfständighet, min fars ord
syftade.

För att uppnå detta syftemål, blefvo tre lefnadsregler mig
gifna: 1:o inskränk dina behof; 2:o inskränk dina förbindelser
med verlden; 3:o vårda din helsa. Jag vill nu taga dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free